I israelisk debatt framhålls ofta uttåget från Gazaremsan som ett misstag. Det talas om att Israel, som ett utslag av fredsvilja och kärlek, drog sig ut från Gazaremsan, men att palestinierna i Gaza ”tackade” med att fyra av raketer och vara allmänt elaka. Aldrig mer ett ensidigt tillbakadragande.

Resonemanget rymmer flera felaktigheter. För det första, som Rune Ljunggren förtjänstfullt påpekat på denna blogg, har Israel egentligen aldrig helt lämnat Gazaremsan. Israel har fortfarande järnkoll på området och ingenting kommer in eller ut utan att Israel har godkänt det, inklusive livsnödvändiga varuleveranser av olika slag. Israel har fortfarande Gazaremsan i ett järngrepp.

Ett annat misstag är att tro att palestinska attacker mot Israel från Gaza skulle ha ökat, som ett ”tack” för tillbakadragandet. Faktum är att enligt siffror från den israeliska människorättsorganisationen B’tselem dödades ingen israel som ett resultat av våld från Gaza under perioden mellan september 2005 (tidpunkt för ”tillbakadragandet”) och juni 2006. Under samma period dödade Israel 144 palestinier i Gaza, varav 29 barn.

Lägg till detta tusentals palestinska fångar, fortsatt ockupation av Västbanken m.m. och det blir ganska enkelt att förstå varför Israel inte lyckades få fred genom att riva några hus i Gazaremsan, men i övrigt behålla kontrollen över området.

Problemet är inte att Israel avvecklade bosättningarna i Gaza, vilket i sig är bra, utan den felaktiga föreställningen att någon enstaka, begränsad, åtgärd på något sätt kan skapa fred. Så är det inte. För fred krävs att hela problemkomplexet behandlas: De illegala israeliska bosättningarna på palestinskt område, den likaså illegala muren, Jerusalem, flyktingarna, gränserna m.m. Grunden är folkrätten, men detaljerna är förhandlingsbara till viss del.

Detta vet alla innerst inne. Hoppas nu bara att George Bush också förstår det här och att hans kommande konferens om Mellanöstern verkligen behandlar alla dessa frågor. Men det är svårt att vara optimistisk.

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS