Palestinagrupperna i Sverige

Palestinierna på Västbanken och Gaza lever under israeliska militärlagar. Sedan ockupationen inleddes 1967 har 800 000 palestinier fängslats, vilket utgör 20 procent av hela befolkningen. 99 procent av alla som ställs inför militärdomstol döms. I dag sitter omkring 7000 palestinier som politiska fångar i israeliska fängelser. Fler än 500 palestinier sitter i så kallat administrativt förvar, vilket innebär att de fängslats utan rättegång med hemliga bevis.

Varje år döms 500-700 barn i de israeliska militärdomstolarna efter att ha arresterats, förhörts och fängslats. Sedan år 2000 har ungefär 8 000 barn fängslats.

Den 17 april, på Palestinian Prisoners Day påbörjade ett hundratal politiska fångar en hungerstrejk, som nu sprider sig inom fängelser och i solidaritetshandlingar utanför. Nu har minst 1 500 fångar anslutit sig till strejken. Kraven är bland annat rätten till familjebesök och telefoner, bättre tillgång till hälsovård, slut på isolering och ett stopp på fängslandet av palestinier utan rättegång och med hemliga bevis.

Palestinagrupperna står i solidaritet med de palestinska fångarna. I år är det 70 år sedan Al Nakba och 50 år sedan militärockupationen inleddes. Det är dags nu att Israel ställs till svars för sina handlingar vilket bland annat innebär ett frigivande av alla palestinska politiska fångar.

Lästips: Anna Wester: Politiska fångar, en viktig del i ockupationssystemet 

2011 gav PGS ut en temaskrift med rubriken ”Kolonialism och apartheid. Israels ockupation av Palestina”. Det blev minst sagt ett ramaskri. DN toppade med nyheten på morgonen, alltså inte att PGS gett ut en jätteintressant skrift, utan att vi med en skattefinansierad skrift kallade Israels politik för apartheid. Journalister ringde och försökte skapa något sorts drev och till och med biståndsministern uttalade sig att detta var oacceptabelt. Få tycktes till en början ens ha läst tidningen, utan det var ordet APARTHEID som provocerade så enormt.

I tidningen diskuterade vi apartheidbegreppet och FN:s konvention om apartheid, applicerade det på Israels ockupation och diskrimineringspolitik. Allt lugnade sig och journalisterna började inse att det inte fanns någon skandal i detta, utan tvärtom var allt som stod i tidningen sant. När stormen hade lagt sig hade i alla fall väldigt många läst temaskriften.

Visst var det kontroversiellt att prata om att Israel utövar en apartheidpolitik då, men med åren har fler och fler insett att det är ett relevant begrepp att använda. För några veckor sedan kom en rapport från FN-organet ESCWA – FN:s kommission för regionalt samarbete i Västasien med rubriken ”Israeli Practices towards the Palestinian People and the Question of Apartheid”. Rapporten som utgår från apartheidkonventionen konstaterar att Israel har etablerat ett apartheidsystem som bygger på en splittring av det palestinska folket. Det har lett till att palestinier lever under olika lagsystem.

1. De 1,7 miljoner palestinier som är medborgare i Israel faller under ett civilt rättssystem. Israel skiljer dock på medborgarskap och nationalitet, där endast medborgare med judisk bakgrund har fulla nationella rättigheter. Detta innebär att palestinier diskrimineras när det gäller möjligheter till bra utbildning och jobb. Sedan staten Israel bildades har palestinier och israeliska judar levt segregerade och de palestinska samhällena har fortfarande sämre tillgång till samhällsservice av olika slag.

2. De 300 000 palestinier som bor i Östra Jerusalem har en form av permanent uppehållstillstånd (i sin egen stad), vilket de kan fråntas av israeliska regeringen om man varit på en resa eller vistats mycket på Västbanken. Palestinier som förlorat sitt Jerusalem-ID kan till och med förlora rätten att besöka Jerusalem. Palestinierna i Östra Jerusalem diskrimineras när det gäller tillgång till hälsovård, möjligheten till jobb och de beviljas i princip aldrig bygglov. Många palestinier i Östra Jerusalem har fått sina hus rivna.

3. De 4, 6 miljoner palestinier som lever under ockupation och blockad på Västbanken och i Gaza lever under israeliska militärlagar som bland annat innebär godtyckliga arresteringar och att barn kan fängslas. I samma område bor ca 350 000 judiska bosättare som omfattas av civila lagar.

4. De miljontals palestinier som fördrivits från sina hem och som i strid med FN:s resolution 194 nekas rätten att återvända.

Rapporten välkomnades av många. Det fanns ett behov av att analysera Israels system av kontroll och diskriminering utifrån apartheidbegreppet. Nu skulle jag gärna vilja rekommendera alla att gå in på FN:s hemsida för att läsa rapporten. Tyvärr kan jag inte det då det blev ett ramaskri och påtryckningar från olika håll för att stoppa rapporten. Vilket också lyckades. Som tur är laddades den ner av många och kommer nu ändå att kunna användas i vårt arbete för ett slut på ockupation och apartheid.

Anna Wester

Temaskriften 2011

Under vår resa till Palestina så åkte vi till Abu Dis för att besöka en sport- och ungdomsklubb. Abu dis, med sina 20 000 invånare, är egentligen en förort till Östra Jerusalem men är nu avskärmad därifrån av Israels illegala mur.

Vi har blivit inbjudna hit av klubbens ansvariga ledare Nidal Moshen som under en eftermiddag visar oss verksamheten. Klubben startade 1992 för att ge barn och ungdomar något meningsfullt att göra på sin fritid.

De har gått från att i början endast ha några få fotbollsutövare och begränsat med resurser till att idag ha 1000 barn och ungdomar som sysslar med ett brett spann av aktiviteter. De erbjuds fotboll, fäktning, boxning, basket, olika läger och även demokratiutbildningar. Både tjejer och killar deltar i verksamheten och ett fäktningslag med tjejer har blivit väldigt framgångsrika och tävlar runt om i världen.

En nybyggd konstgräsplan är fullbokad varje dag från 15.00 till sent in på kvällen. Ledarna är volontärer som endast får lite betalt för all den tid som dom lägger ner. Varje medlem betalar också en liten summa till klubben.

PGS Sverige har stöttat verksamheten sedan 1999, vilket har bidragit till möjligheten för dem att bredda verksamheten. Det är väldigt viktigt i ett område som Abu Dis att det finns något att göra för unga. Det blir annars mycket provocerande att bara dra runt i byn och möta Israelisk militär överallt. Sk clashes mellan unga och militären har minskat betydligt efter ungdomsklubben har växt. Ibland gör sig dock problemen med den israeliska militären sig påminda även på klubben. Den nya konstgräsmattan har fått sina brännhål efter tårgas-patroner som de skjutit över muren in på fotbollsplanen.

Abu Dis Youth Club är ett viktigt nav i samhället och gör att livet under ockupation blir näst intill normalt stundvis. Ett hoppfullt och imponerande arbete att få se, tyckte vi.

Bara ett par hundra meter ifrån Khadouri University så träffar vi agronomstudenternas favoritlärare, Mona och Faiz. Tillsammans driver dom en ekologisk gård, och när säsongen är som bäst så skördar dom där omkring 1 ton ekologiska grönsaker om dagen.
-Att odla är som tobak. Man börjar lite försiktigt och sen kan man aldrig sluta, säger Faiz med ett leende.

Att försörja sig som bonde är i vanliga fall inte så lätt, och ännu svårare är det när ens gård är instängd mellan Israels illegala mur(som tagit hälften av deras mark) och Israeliska fabriker( en sk israelisk intustrizon), som olagligt placerats inne på Västbanken. Geshuri factories, en av de första fabrikerna som byggdes intill parets gård, hade tidigare sin verksamhet inne i Israel men stängdes ner i Israelisk miljödomstol under 80-talet eftersom de miljöfarliga utsläppen från kemikaliefabriken var för höga. Då valde man att flytta verksamheten till den ockuperade Västbanken istället. Här undkommer man nämligen Israelisk miljö- och arbetslag, och med den höga arbetslösheten som råder på Västbanken så finns det gott om palestinsk arbetskraft tillgänglig.

Med vindarna som nästan hela året kommer in ifrån väst så sprider fabriken skadliga ämnen över Tulkarm. Rapporter visar att cancernivån är högre just här jämfört med övriga Västbanken. Fabriken innebär också en hel del problem för Faiz och Mona, vars gård lyckligtvis ligger väster om fabriken. Ifrån industrizonen läcker det ibland ut smutsigt vatten. Soldaterna byggde ett stängsel runt deras gård och förbjöd dom på så sätt att ens vara på sin mark. Trots att soldaterna ofta kastade ut dom våldsamt så tog dom sig varje morgon igenom stängslet, varje dag i 18 månader. Gården har jämnats med marken tre gånger med hjälp av bulldozers. 1 gång sköt säkerhetsvakten ifrån fabriken mot Faiz, men missade hans huvud med en hårsmån. Flera gånger har han även suttit i fängelse till följd av sin aktivism…

Vi är förundrade över hur dom orkar stanna kvar men det mest peppiga är kanske allt inspirerande arbete dom lyckas göra trots sin situation. Överallt på gården finns hembyggda lösningar för ett hållbarare jordbruk och ett mer självförsörjande Palestina. Faiz och Mona är båda förespråkare för BDS-rörelsen, och ser det som sin uppgift som bönder att bidra till att Palestina inte är i samma beroendeställning till Israel som idag.

Redan innan vi passerat grinden till Khadouri University så möts vi av ungdomars glada tillrop. Med omkring 6000 studenter är Khadouri staden Tulkarems största universitet. Här utbildas unga palestinier till bl.a agronomer, modedesigners och dataingenjörer. Inne på universitetsområdet är det fullt med folk och stämningen är inbjudande. På parkbänkarna njuter studenter av vårsolen och på fotbollsplanen kickar några boll…

Men för lite mer än ett år sedan var det inte riktigt lika lugnt här. Under höstterminens tre sista månader stormade israeliska soldater området flera gånger i veckan. Då behövde du inte gå långt in på campus innan du möttes av skottskadade studenter på kryckor. I mitten av campus stod ambulanser parkerade nästan dagligen, väntandes på fler ungdomar som behövde köras till sjukhus. Under vårt besök berättar studenter om hur lektioner fick avbrytas när tårgasen som israeliska soldaterna avfyrade på området började sippra in genom ventilationssystemet.

Och varför? På universitetsområdet har Israel byggt en militärbas! Dessutom har dom med den illegala muren som omringar Västbanken beslagtagit ytterligare mark ifrån universitetet.
Själva militärbasen är inte stor, egentligen inte mycket mer än en jordhög på knappt 30×30 meter. Ovanpå finns några betongklumpar och några meter grävd skyttegrav. I skyttegraven finns en skottglugg, kikar du ut genom den så ser du inget annat universitetet…

Och än idag finns det spår från förra årets attacker. I biblioteksbyggnaden, där ingenjörsstudenter denna dag visar upp sina senaste projekt för företag, så är flera fönsterrutor spruckna efter att ha blivit träffade av tårgasprojektiler. På väggen runt utomhusbelysningen finns det kulhål efter att soldaterna försökt skjuta prick på lamporna. Några agronomstudenter visar oss deras odlingar och på marken bland fruktträden finner vi tårgasprojektiler.