Miljöresa, dag 1

Som ett led i Palestinagruppernas projekt NGO-observatörer med mänskliga rättigheter i fokus är jag nu på Västbanken tillsammans med Lena Ericsson som är miljöinspektör i Sundsvall. Det är ett projekt (som vi skrivit om tidigare på bloggen) där PGS åker till Västbanken/Gaza, Jerusalem och Israel med grupper eller personer som får studera situationen utifrån sitt expertisområde. Projektet får stöd av Folke Bernadotte akademin. Så vi har tema miljö för vår resa – vi skall lära om ockupationens påverkan på miljön och möta organisationer och människor som trots den svåra situationen, är hängivna arbetet för en bättre miljö. Lena kommer sedan att skriva artiklar och hålla föredrag för kollegor om situationen, och kanske blir det några intressanta samarbeten.Vi landade i Tel Aviv i går efter en lång resdag. Jag hade laddat för att bli utfrågad på Ben Gurion flygplatsen, det har jag blivit när jag rest tidigare. Men det var bara några frågor och sedan fick vi passera. Skönt!

I dag har vi varit i Betlehem hela dagen. På bara något år har de ringat in hela staden med sina murar, den är överallt och man blir alldeles snurrig, som att röra sig i en gigantisk labyrint. Det är så sorgligt att se hur staden har dött, en stad som borde blomstra av turism, då den är så viktig för många människor i världen med sina heliga och historiska platser. Över allt ser man igenbommade affärer och stängda restauranger. Några affärer och matställen har blivit inträngda som i ett hörn av muren och tvingas stänga därför, vem vill sitta på en servering med en åtta meter hög betongmur en halv meter från bordet. Andra har fått stänga på grund av den uteblivna turismen. Födelsekyrkan var nästan tom och torget utanför är nästan ödsligt eftersom det är byggt för att massor av turistbussar skall kunna stå där. Jag tror att många kristna skulle bli chockade om de såg hur det ser ut i Jesus födelsestad i dag.

Första besöket var hos en organisation som heter Arij, en NGO som tar ett stort ansvar för miljöfrågorna på de palestinska områdena. Som med så mycket annat här, får de handskas med frågor som egentligen skulle ligga på en regerings ansvar. Efter Oslo-avtalet när många trodde och hoppades på fred inrättades en miljömyndighet och kring 1997 togs det fram en mycket ambitiös skiss på miljölagstiftning som bland annat Arij var med och arbetade fram. Den dog tyvärr med fredsprocessen och Dr Isaak som var en av dem som jobbade hårt med detta skakade på huvudet ”we had a dream, but the occupation destroyed it”. Nu har de ett nytt förslag som de snart skall publicera, ett dokument på 400 sidor som tar upp miljöproblemen i stort och smått.

Vi träffade även en organisation som heter Palestinian Wild Life Society som arbetar med att bevara vilda djur och växter i Palestina. Men även med miljöfrågor i allmänhet. En liten organisation, men med några få eldsjälar så gör de ett jättejobb. Mycket handlar om att göra människor medvetna om vad de kan göra lokalt för att skydda miljön, samt att bistå universitetsstudenter med information och fakta.

Ockupationens påverkan på miljön är gigantisk, dels handlar det ju om tillgången på rent vatten, som att Israel kontrollerar 80 % av palestiniernas grundvatten. Men också hur bosättningarna och muren förstör naturen. Vi fick följa med dem och se på bosättningen Har Hooma som expanderat till och från sedan 1995 – även nu bygger de för fullt. Där var tidigare Betlehems andningshål, med en liten (ur svenskt perspektiv) men viktig skog. Nu har djuren jagats därifrån och flera arter är utdöda, liksom växter som fanns där.

Vi besökte även en familj som är totalt omgiven av stängsel med stora skyltar där det står att man riskerar livet om man rör stängslet. Det gick liksom runt hela huset, så om de skulle besöka sin granne som de lätt kunde prata med, eftersom det bara var några meter mellan, så måste de köra flera kilometer. Det var en helt absurd syn. Från deras tak såg man hur två andra hus var helt instängda mellan muren och en bosättning, så de kan inte ta sig någonstans. Barnen har inte varit i skolan på hela terminen – de är fast i ingenmansland.

Palestina är fullt med sådana historier och tillsammans bildar de en katastrof.

Vi åt en supergod falafell i solen utanför Fredscentret i Betlehem. Det blir mycket känslor när man är här, alla kontraster och allt som är så overkligt och obegripligt. Och det otäckaste, den israeliska militärens godtycklighet. Man vet aldrig vad som gäller. Som en kvinna vi mötte på bussen mellan Betlehem och Jerusalem sa: – Vi är jättelyckliga, vi har fått tillstånd att åka till Jerusalem hur mycket vi vill under en månad, det händer aldrig! Hon visade tillståndet – ”det här är speciellt, vi brukar bara få tillstånd vid speciella tillfällen – nu kan jag åka flera gånger för att besöka olika kyrkor med mina barn.”

God natt
/Anna Wester

Palestinagrupperna i Sverige
anna.wester@comhem.se2007-jan-15 @ 22:12:16 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.