Miljöresa, dag 6

Regnet öser ner i Jerusalem, det blåser och är kallt. Vi har haft tur med vädret!

När jag tänker på allt vi upplevt, känns det som om vi varit här mycket längre än en vecka – men när jag tänker på att vi skall åka hem i morgon, känns det som att veckan gått fort. För Lena som är i Palestina för första gången är det mycket att smälta. I dag kände hon sig sorgsen efter att vi besökt en gigantisk soptipp i Abu Diis på Västbanken, där hela Jerusalemområdets sopor dumpas utan att tas om hand – så grundvattnet förgiftas och konsekvenserna för miljön är förödande. Vi kunde inte ta oss ända fram, eftersom den kontrolleras av Israel (lite absurd syn med en israelisk flagga och soldater vid ingången till soptippen) – men från håll kunde man tydligt se hur all natur i närheten är förstört av läckor från tippen.

Abu Diis ligger egentligen fem minuters väg från Jerusalem, men muren gör att det tar ungefär 50 minuter att ta sig dit. Mycket få invånare i Abu Diis har tillstånd att åka till Jerusalem, utan de är helt instängda i sin lilla by. Vi besökte en familj där mamman och barnen har tillstånd att ta sig till Jerusalem (de har en bil med gul skylt), medan pappan inte får lämna Västbanken (grön skylt). De oroar sig mycket vad som skulle hända om han blev akut sjuk. Flera personer som har fått hjärtattack eller någon annan akut åkomma har inte kunnat ta sig till sjukhus, eftersom Israel inte släpper förbi några ambulanser utan tillstånd. För kroniskt sjuka patienter finns överenskommelser så att de skall kunna ta sig till sjukhus, men när något händer akut krävs att Palestinska röda korset (eller den som skall skicka ambulansen) begär tillstånd att få hämta en patient i byn. Det är flera personer som dött i checkpointen för att de inte fått hjälp i tid.

Det är som att man skulle omringa Hökarängen eller Farsta där jag bor med en stor mur och inte låta någon lämna åt ena eller andra hållet. Inget mer Skanstull, inget mer jobb på Södermalm, inget mer besök hos min syster i Enskede, min mamma på Kungsholmen eller pappa i Hallstavik. Tänk om man dessutom skulle riva upp alla träd, dumpa hela stans sopor och ta alla grönområden och vattenkällor och bygga bosättningar och vägar där Hökarängs- eller Farstaborna är förbjudna att vistas.

Vi besökte även några av ljuspunkterna i Abu Diis som läsestugan, ett litet bibliotek dit barn kan komma och läsa böcker, leka och hålla på med datorer. Ett projekt som får stöd av Palestinagrupperna sedan många år. Det är muslimsk helgdag i dag, så det var inga barn där – jag har däremot besökt den flera gånger tidigare när det kryllar av ungar där. Det är verkligen en oas, precis som centret i Askar. Jag är speciellt imponerad av journalistgruppen som gör en egen tidning. De gör intervjuer och reportage om vad som händer i Abu Diis och Palestina.

Vi besökte även det nyöppnade kvinnohuset som renoverats bland annat med stöd från Sverige och den palestinska organisationen Riwaq, en palestinsk NGO som arbetar med att bevara det palestinska kulturarvet. Huset ligger i en lugn hörna av den annars livliga staden och är ett riktigt andningshål där kvinnor kan träffas utanför sina hem och ägna sig åt olika aktiviteter. Bland annat har de byggt en stenugn i trädgården, där de kan baka bröd genom att använda djurspillning som bränsle.

Vi blev bjudna på en härlig middag av Ali, Signe och deras två döttrar som är vänner till PGS sedan länge genom att Alis engagemang i läsestugan och det hotell som de hade på 1980 – 90 talet där många svenska bodde. Hotellet är i dag taget av israeliska militären som slagit sönder och vandaliserat det. Det sitter hela tiden soldater utanför och vaktar. De vill ha hotellet som utkikspunkt för muren går precis utanför. Familjen har kämpat länge för sin mark och sitt hotell, men hittills utan större framgång.

Vi åt piroger (mina var vegetariska med spenat, medan de andra åt med köttfyllning), taboulle, sallad och abourginröra. Det var som all palestinsk mat jag ätit, supergod!

God natt!
Anna Wester
anna.wester@comhem.se

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.