På Aftonbladet Kultur den 17 januari skrev PGS ordförande Per Gahrton en utmärkt artikel med rubriken Apartheid eller etnisk rensning. Artikeln handlar om Israels mörka förflutna – den systematiska utdrivningen av minst 700 000 palestinier från ockuperat område 1948-49 utan vilken Israel inte skulle ha kunnat bildas som en judisk stat. Fördrivningen har utförligt utforskats bl.a. av Ilan Pappé i hans nyutkomna bok The ethnic cleansing of Palestine (Oneworld Publications, London 2006) och Gahrton redogör för en del av innehållet i boken, som tidigare kommenterats på denna blogg den 24 november 2006. Den 20 januari kom en kraftfull reaktion på Gahrtons artikel från informationssekreteraren för Svensk Israelinformation, Samuel Danofsky. Per Gahrton gav omedelbart ett utmärkt svar på Danofskys inlägg, men icke desto mindre finns det kvar en del aspekter som förtjänar att belysas ytterligare.
Danofsky börjar med att påstå att den etniska rensningen av Palestina började efter att det första arabisk-israeliska kriget hade börjat. Det stämmer inte. Den etniska rensningen började långt innan dess. Den största och mest kända massakern som judiska terrorister var ansvariga för, med ca 250 döda palestinier, ägde rum i byn Deir Yassin. Denna massaker var den största enskilda orsaken till att palestinierna flydde från sitt hemland, även om flera massakrer ägde rum. Tidpunkten för massakern i Deir Yassin var den 9 april 1948, alltså en dryg månad innan Israel utropades och därmed en dryg månad innan det första arabisk-israeliska kriget startade. De palestinska flyktingströmmarna hade alltså redan börjat nå de arabiska grannländerna när Israel utropades och torde ha varit en orsak till att dessa länder såg sig föranledda att blanda sig i händelseutvecklingen.
Danofsky fortsätter sedan med en för Israels stödtrupper mycket karakteristisk metod – karaktärsmordet. Ilan Pappé är en ”politisk knäppgök” och således ingen som man får ta på minsta allvar. Detta påhopp är så lågt att det inte förtjänar någon kommentar. Det hävdas vidare att hans bok har fått katastrofala recensioner, bl.a. i the Economist. Det stämmer inte heller. Recensionen i the Economist (2 november) är till större delen en objektiv redogörelse av Pappés bok, med vissa jämförelser med Benny Morris verk. Recensenten delar kanske inte alla Pappés slutsatser, men på det stora hela är det en utmärkt recension. Som jag skrev tidigare på denna blogg, och som Per Gahrton var inne på i sin artikel, är en rättvis lösning av flyktingfrågan en omistlig del av en lösning av mellanösternkonflikten som helhet. I bloggen den 24 november efterlyste jag en debatt om hur den palestinska flyktingfrågan uppstod, och Israels skuld. Är det kanske så att debatten nu äntligen börjat komma igång? Henrik CarlborgVice ordf. PGS2007-jan-26 @ 22:07:36