Palestinska barnfångar

Vi har återigen varit rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar på Västbanken, närmare bestämt i Ofer militärdomstol som ligger utanför Ramallah och i Salem militärdomstol utanför Jenin, på gränsen till Israel. Denna gång hade vi ingen sponsor. Det står klart att de israeliska övergreppen mot palestinska barn på Västbanken fortsätter.

Det var organisationen Defence for Children International – Palestine Section (DCI-Palestine) som välkomnade oss som observatörer. Vi informerades om att det årligen ställs omkring 700 palestinska barn inför israeliska militärdomstolar. Det är mera regel än undantag att barnen hämtas till förhör mitt i natten av tungt beväpnade soldater. De förses med ögonbindlar och handfängsel och förs in ett militärfordon utan att de själva eller deras föräldrar får veta vart. Ofta misshandlas barnen med sparkar och slag under färden till ett förhörscentrum, inte sällan är detta beläget i en illegal judisk bosättning, där de efter ytterligare övergrepp, så som att placeras i isoleringscell, spännas fast eller berövas sömn, förmås att under press skriva på ett ”erkännande” på hebreiska, ett språk som de flesta barnen inte förstår.

Ofer detention center
Ofer detention center. Foto: Arne Malmgren

Under förhören nekas barnen, ibland ned till 12 års ålder, att få träffa en advokat eller familjemedlem. Från 16 års ålder betraktas palestinska barn av den israeliska militären – till skillnad från barn i Israel – som vuxna, och kan straffas som sådana. Enligt militärorder nr 132 räknas ett palestinskt barn som vuxen då det fyllt 16 år. Den vanligaste anklagelsen mot barnen är stenkastning mot muren eller mot israeliska militärfordon – brott som enligt israelisk militärorder 378 –artikel 52 (A3) kan ge upp till 20 års fängelse. Ett sådant långt straff har dock aldrig utdömts. De anklagade barnen får inte träffa advokat förrän förhören är avslutade vilket kan ta flera dagar eller veckor i anspråk. Det är inte den israeliska militären som ser till att barnen får tillgång till advokat. Det är barnen själva som får ordna detta vilket betyder att de kan vara frihetsberövade under lång tid utan att få kontakt med advokat.

Adnan och Iyad_web
De palestinska advokaterna Adnan och Iyad. Foto: Arne Malmgren

De flesta av målen innehåller s.k. plea bargain vilket betyder att den israeliska militäråklagaren och den israeliske eller palestinske advokaten minuterna innan en förhandling skall hållas kommer överens om samtliga åtalspunkter och om vilket straff som bör ådömas. Till 99 % godkänner den israeliska militärdomaren denna överenskommelse. Både militäråklagaren och militärdomaren kan själva komma från en bosättning på den ockuperade Västbanken. Frågan är hur oberoende de är av varandra när båda kommer från den israeliska militärmakten och hur objektiva är de om de själva är bosättare?

Ett fåtal palestinska barn friges mot borgen. De fortsätter att vara frihetsberövade under utredningstiden och minst till dagen för huvudförhandling. De flesta av de frihetsberövade barnen har kastat sten mot muren eller mot ett israeliskt militärfordon. Genom sitt agerande vill de visa sitt motstånd mot ockupationsmakten. Barnen döms till fängelse i flera månader och blir därefter transporterade till fängelser som är belägna inne i Israel. Ofta placeras barnen tillsammans med vuxna kriminella. Barnen nekas familjebesök och de flesta av barnen nekas också att fortsätta sina studier.

I dag är 391 palestinska barn frihetsberövade. De utsätts för tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling. Detta har vi tidigare rapporterat om. Sammanfattningsvis kan sägas ”The same procedur as last time”. Hur länge får detta fortgå?

Arne Malmgren och Birgitta Elfström (jurister och aktiva i Varbergs Palestinagrupp).

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det här inlägget postades i Arne Malmgren, Birgitta Elfström. Bokmärk permalänken.