Bosättningarna – en oåterkallelig situation?

Onsdagen den 24 augusti hölls ett lunchseminarium i Solidaritetshuset med företrädare för den israeliska fredsrörelsen. Inbjudande organisationer var Settlerwatch och Kristna Fredsrörelsen i samarbete med PGS och Världsbiblioteket.

Temat för lunchseminariet var problemet med de israeliska bosättningarna och dess konsekvenser för palestinier och för ett framtida självständigt Palestina. De inbjudna talarna var Noa Galili, fältarbetande bosättarexpert från den israeliska fredsorganisationen Peace Now Settlement Watch Team vilka granskat israeliska bosättningar under 19 år och Eyal Hareuveni, fältarbetande bosättarexpert från den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem.

Noa_Galili
Noa Galili. Foto: Niklas Berg

Seminariet besöktes av cirka tjugo personer som lyssnade intresserat till de faktaspäckade inläggen från de båda talarna. Under seminariet gavs en genomgång över de israeliska bosättningarnas omfattande expansion från sedan Israels ockupation av Västbanken och Gaza 1967 fram till idag.

De israeliska bosättningarna är olagliga enligt både internationell humanitär rätt och internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna. Utöver deras illegala status leder deras existens till omfattande människorättskränkningar av bland annat palestiniers rätt till egendom, rörelsefrihet och självbestämmande. Bosättningarna i sig upptar cirka 4 % av Västbankens yta men stora delar av de landområden som omgärdar bosättningarna tas i besittning av bosättarna delvis under förevändningen att dessa områden krävs för att skydda bosättningarna. Allt inkluderat utgör den mark som bosättningarna stjäl cirka 42 % av Västbanken.

Sedan 1967 har Israel genom bosättningarna stulit palestinsk mark som enligt Eyal Hareuveni utgjort de facto annektering av denna mark då israeliska bosättare omfattas av israelisk lagstiftning och den palestinska befolkningen av militär lagstiftning.

En stor anledning till att bosättningarna får nya boende är de ekonomiska incitament som staten tillhandahåller. De israeliska bosättarna och de lokala ”myndigheterna” i bosättningarna får omfattande ekonomiska fördelar av den israeliska staten i form av subventioner för hyra av mark, nybyggnationer och stöd till olika yrkesgrupper som lärare och socialarbetare. Enligt Eyal Hareuveni innebär bosättningarna att möjligheterna för den ekonomiska utvecklingen på Västbanken kraftigt försämras och sätter hinder för jordbruket, industrin och utvecklingen av de palestinska städerna. Han påpekade dock att bosättningarna endast utgör ett av många hinder för den palestinska samhällsutvecklingen och ett framtida självständigt Palestina. Övriga hinder är det stora antalet checkpoints, vägar som endast israeler har tillåtelse att köra på och inte minst muren som i dagsläget är cirka 414 km lång (att jämföra med gröna linjen, gränserna från 1949, som är 209 km) och är planerad att bli 709 km lång. Med dess längd resulterar murbygget i att ytterligare stora delar palestinskt land konfiskeras av Israel.

Samtal
Från vänster: Noa Galili och Eyal Hareuveni. Foto: Niklas Berg.

Den allvarligaste konsekvensen av bosättningarna, infrastrukturen som sammankopplar bosättningarna med Israel, checkpoints och muren är att dem sammantaget omöjliggör en, ur landsynpunkt, sammanhängande Palestinsk stat. Detta problem påtalades av båda talare som menade att ett av de mest akuta problemen idag är expansionen av bosättningen Ma’aleh Adumim strax utanför Östra Jerusalem. Om bosättningen tillåts med sin fortsatta expansion kommer detta att innebära dels att Östra Jerusalem skärs av från Västbanken (vilket gör Östra Jerusalem som huvudstaden i ett framtida självständigt Palestina till en omöjlighet), dels att Västbanken delas i två delar vilket får ödesdigra konsekvenser för ett enhetligt Palestina.
Trots att bosättningarna är olagliga enligt internationell humanitär rätt och internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna, trots att det internationella samfundet samstämmigt betraktar bosättningarna som olagliga har antalet bosättare mer än fördubblats sedan Oslo-avtalet ingicks 1993 (från cirka 116 300 till cirka 300 000). Enligt Noa Galili har situationen blivit så allvarlig att den snart blir oåterkallelig.

/Sara Aarnivaara, PGS

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det här inlägget postades i Sara Aarnivaara. Bokmärk permalänken.