Sedan i söndags befinner jag mig i Libanon på en studieresa som fokuserar på de palestinska flyktingarnas situation i landet. Resan arrangeras av Arne Malmgren och Birgitta Elfström i Palestinagruppen i Varbergs regi. Arne och Birgitta ar jurister med lång erfarenhet av arbete med den palestinska frågan. Förutom att arrangera liknande studieresor arbetar de bland annat med palestinska barn i israeliska fängelser och har besökt och samarbetat med olika projekt i de palestinska flyktinglagren i Libanon sedan tidigt 80-tal.

Under resans gång kommer vi att besöka de palestinska flyktinglagren Shatila, Burj al Barajneh, Ein al Hilwe, Beddawi, Nahr al Bahred och Rashedie. Vi kommer även att möta manga olika organisationer som arbetar för de palestinska flyktingarnas rättigheter.

De tre dagar som jag varit i Libanon har varit späckade med möten och intryck. Idag har vi bland annat besökt flyktinglagret Shatila som ligger i centrala Beirut och besökt lagrets barn- och ungdomscenter (Children and Youth Center – Shatila). Centret erbjuder många olika aktiviteter för barn och ungdomar som läxläsning och övrigt stöd med skolarbete, fritidsaktiviteter och sommarläger samt datautbildningar.

Barn- och ungdomscentret i Shatila. Foto: Sara Aarnivaara.

På barn- och ungdomscentret blev vi ordentligt mottagna med välkomstal och
kakor och dryck och fick prata med de ungdomar som var engagerade i centrets
aktiviteter. Foto: Sara Aarnivaara

Foto: Sara Aarnivaara.

Lägren har vid flera tillfallen utsatts för attacker och 1982 inträffade den massaker som berövade cirka 1500 personer livet. Massakern genomfördes av den kristna falangist milisgruppen med stöd av israeliska armen och den händelsen låg hela tiden i bakhuvudet under mitt besök i lagret. Vi fick även se en av de tre gravplatser som finns i lagret som ligger inne i en moské.

Foto: Sara Aarnivaara.

I lägret bor cirka 15 000 personer vilket är ett överväldigande antal med tanke på lägrets starkt begränsade yta. Samma sak gäller för det andra läger vi besökte idag, Burj al Barajneh, där antalet personer är det dubbla, ett läger som ligger bara ett par kilometer från Beiruts centrum. I lägren är gränderna otroligt smala och våningarna är staplade på varandra och manga hus ser ut att kunna falla ihop vilken sekund som helst. Elledningar hänger kors och tvärs och fattigdomen är uppenbar.

Foton från Shatila

Foto: Sara Aarnivaara.

Foton från Burj al Barajneh

Foto: Sara Aarnivaara.

Men atmosfären i lagrena som vi besökt idag har varit väldigt varm och tillmötesgående och känslan när jag lämnat lägret har varit dels en upprymd känsla av att få träffa sa mycket varma och trevliga människor dels en känsla av uppgivenhet över flyktingarnas situation som trots att det nu bor tredje generationens flyktingar i Libanon, ser lika illa ut som för sextio år sedan.

De palestinska flyktingarnas situation i Libanon skiljer sig avsevärt från de palestinska flyktingarnas situation i Syrien och Jordanien. I Libanon ar de berövade de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. De har inte rätt att äga eller ärva mark, är förbjudna att arbeta inom ett 70-tal yrken och lever under usla levnadsförhållanden i de olika läger som finns runt om i Libanon.

Imorgon går turen till lägrena Ein al Hilwe och Rashedie i södra Libanon och vi kommer även att besöka UNRWAs (United Nations Relief and Work Agency for the Palestinian Refugees in the Near East) kontor i Beirut.

Sitter nu sent på kvällen på ett Internetcafe i centrala Beirut och tiden är knapp…. Men framöver kommer fler rapporter från vår resa och även bilder från de platser vi besökt. Håll utkik!

Sara Aarnivaara, PGS