Det har påståtts att Sverige bör delta i militärövning med Israel, eftersom Sverige bör hålla dörrarna öppna för andra demokratier. Påståendet haltar av flera skäl. Att ett land är en demokrati innebär för det första inte med logisk nödvändighet att Sverige bör delta i militärövningar med det landets militär. För det andra kan man fråga sig i vilken utsträckning Israel verkligen kan kallas en demokrati. Israel är ett land med två ansikten: Dels Israel inom sina internationellt erkända gränser, dels Israel som ockupationsmakt utanför dessa gränser. Israel inom sina internationellt erkända gränser är i grova drag en demokrati – om än med vissa allvarliga brister. Kanske till och med en sådan demokrati som man bör hålla dörren öppen för på olika sätt. Israel som ockupationsmakt styr över Västbanken, Östra Jerusalem och i praktiken fortfarande över Gaza-remsan. Israel styr dessa områden utan något som helst mandat från dess invånare. Över befolkningens huvuden bestämmer Israel i frågor som handel, bostadspolitik, in- och utvandring, exploatering av mark och naturtillgångar samt givetvis säkerhet. Detta hade kanske i praktiken inte varit så farligt om Israel hade känt sig manat att fatta kloka beslut för befolkningens väl, ungefär som tanken var med Nationernas Förbunds system med mandatområden. Detta är dock inte fallet. Ockupationsmakten Israel fattar konsekvent beslut som är direkt förödande för de berörda och som endast gagnar Israels intressen av land, billig arbetskraft, minimal konkurrens från palestinska företag osv. Ur demokratisynpunkt är emellertid det viktigaste att Israel helt saknar demokratiskt mandat att fatta alla dessa beslut. Skillnaden mellan ockupationsmakten Israel och en ”vanlig” diktatur är i själva verket ganska liten: I en ”vanlig” diktatur styrs landet av en förtryckarapparat, utan demokratiskt mandat, ur de egna befolkningsleden. I Palestinas fall styrs landet av en förtryckarapparat, utan demokratiskt mandat, som kommit in i landet utifrån. I den mån det finns skillnader, är dessa knappast till Israels fördel. Om Israel inom sina egna gränser kan karaktäriseras som någots slags demokrat, är Israel som ockupationsmakt en diktatur. Dessa är Israels två ansikten. Det ena bör vi förvisso hålla dörren öppen för. Det andra måste kraftfullt fördömas. Lika mycket som ockupationsmakten/diktaturen måste fördömas, lika mycket måste palestinernas spirande, demokratiska, självstyre uppmuntras. Palestinierna har vid två tillfällen hållit demokratiska presidentval och vid två tillfällen hållit demokratiska parlamentsval. Det största hotet mot deras demokrati är den israeliska diktaturen/ockupationsmakten, som aktivt motverkar alla former av palestinskt självstyre och som vägrar lämna ifrån sig något av sin egen makt. Att välja sida i konflikten är inte svårt: Israelisk diktatur eller palestinsk demokrati? Vem skall vi i första hand hålla dörrarna öppna för?

Henrik Carlborg, vice ordf PGS