Fredrik Malm är kritisk mot att den palestinska flyktingministern beviljats visum till Sverige. Detta eftersom flyktingministern tillhör Hamas.
Fredrik Malm får naturligtvis tycka vad han vill. Det är emellertid tråkigt att han ibland inte håller sig till fakta och att han ibland väljer fakta på ett mycket selektivt sätt.
Det är inte sant att Israels arabiska grannar har startat ”en rad krig mot Israel”. Israel har däremot självt anfallit en eller flera av sina arabiska grannar vid ett antal tillfällen: År 1956 anföll Israel Egypten, 1967 anföll Israel Egypten, Jordanien och Syrien och 1982 invaderade Israel Libanon. Detta förutom att Västvärlden startade hela konflikten genom att, mot palestiniernas och alla andra arabers vilja, med våld spränga in staten Israel i arabvärlden. År 1973 anföll dock Egypten och Syrien Israel och 1948 ingrep de kringliggande arabstaterna i den pågående konflikten i det gamla mandatområdet Palestina.
Det är inte heller sant att Israel lever ”under konstant krigshot från sina grannländer”. Dels är det ju Israel självt som startat majoriteten av krigen i regionen. Dels har Jordanien och Egypten sedan länge fredsavtal med Israel. Enligt Beirutinitiativet är de andra arabländerna beredda till fred med Israel, bara Israel följer folkrätten. Detta vägrar dock Israel att göra.
Det är i och för sig sant att Hamas har våldsdåd på sitt samvete – våldsdåd som måste fördömas kraftigt i den mån de riktat sig mot oskyldiga civila. Malm väljer dock att bortse från att Hamas iakttagit en vapenvila under mer än ett år, något som Israel helt klart inte har gjort.
Så har vi då det här med visumfrågan. Malm menar att Hamas plattform och dess tidigare våldsdåd borde diskvalificera dess medlemmar från att få visum i Sverige. Som sagt, han får tycka vad han vill. Men borde inte detta krav tillämpas konsekvent? Likudpartiets plattform avvisar kategoriskt tanken på en palestinsk stat på nu ockuperat område. Likud har många krigsförbrytelser på sitt samvete. Yitshak Shamir, en tidigare ledare för Likud och tidigare också israelisk premiärminister, planerade och beordrade mordet på Folke Bernadotte (förutom andra förbrytelser). Skulle Malm kräva att Likuds medlemmar inte skall få visum till Sverige? Och värre partier finns i det israeliska parlamentet. Även Kadima har flera extrema drag. I deras plattform betonas att det judiska folket har en nationell och historisk rätt till hela Landet Israel – ett uttryck som inkluderar de ockuperade områdena. Något erkännande av palestiniernas rättigheter finns inte. Kadimas representanter borde nog inte heller få resa till Europa enligt Malm – i alla fall om Malm är konsekvent.
Om Hamas måste erkänna Israel, då måste också t.ex. Kadima och Likud erkänna palestiniernas rättigheter. Om Hamas medlemmar inte skall få resa in till Europa, då skall inte heller många israeliska politiker få resa hit!
Det är bra att Malm engagerar sig för demokrati i Mellanöstern. Det gör PGS också. Men borde inte Malm vara enig med PGS om att ockupationen är demokratins motsats? En främmande förtryckarapparat (ockupationsmakten) som bestämmer utan demokratiskt mandat kan väl inte vara mer demokratisk än en inhemsk förtryckarapparat (en diktator) som bestämmer utan demokratiskt mandat? Och hur har Malm tänkt sig att palestinsk demokrati skall främjas om vi vägrar prata med deras demokratiskt valda företrädare?
Att stödja en odemokratisk ockupation och frysa ut demokratiskt valda politiker – är det att främja demokratin i Mellanöstern?
Enligt PGS mening är det oerhört viktigt med dialog för att främja såväl demokrati som fred och förståelse. Detta gäller alla parter i palestinakonflikten, såväl Israel som palestinierna. Att vägra demokratiskt valda företrädare visum främjar varken demokrati eller fred. EU bör inte hindra Sverige från att föra en självständig utrikespolitik från den utgångspunkten.
I sitt anförande på den 4:e konferensen för palestinier i Europa i Malmö den 6 maj, där ju även den palestinske flyktingministern deltog, hälsade PGS ordförande Per Gahrton denne välkommen. Inte för att Per Gahrton och PGS stöder Hamas, utan därför att den palestinske flyktingministern representerar en demokratiskt vald regering. Gahrton anförde också att han personligen menar att en rättvis motståndskamp blir mest respektabel om den avstår från våld.
Det är just sådana här budskap som kan och bör framföras i en dialog med palestiniernas folkvalda representanter. Men det förutsätter att det finns en dialog över huvud taget.Henrik Carlborg
Vice ordförande Palestinagrupperna i Sverige