En palestinsk samlingsregering har nu bildats. Det talas vidare om fredssamtal vars grund skall utgöras av Vägkartan för fred och Arabförbundets Beirutinitiativ. (Enligt Beirutinititativet skall Israel få fulla diplomatiska m.m. förbindelser med hela arabvärlden, förutsatt att Israel lämnar alla territorier som ockuperades år 1967, att en palestinsk stat upprättas med Östra Jerusalem som huvudstad och att en rättvis lösning uppnås vad gäller flyktingarna.) Det enda som återstår för den nya palestinska regeringen är den lagstiftande församlingens godkännande, vilket bör komma inom de närmsta dagarna.

Gynnsamma förutsättningar för fred finns således, dels en palestinsk samlingsregering, med demokratiskt mandat och beredd att föra förhandlingar om fred på grundval av Vägkartan och Beirutinitiativet, dels en kraftig nedgång av antalet palestinska terrordåd det senaste året. Det vore fullkomligt orimligt av Israel att säga nej till fredssamtal under dessa omständigheter, kan man tycka. Sanningen är emellertid inte så enkel.

Som tidigare har konstaterats på denna blogg vill Israel tillskansa sig så mycket mark som möjligt, och det förutsätter att konflikten hålls vid liv. En verklig fredsprocess sätter käppar i hjulen för Israels planer på territoriell expansion. Det finns således anledning att räkna med ett motsträvigt Israel framöver. I det här läget är det dock oerhört viktigt att omvärlden sätter press på Israel. Världen behöver fred i Mellanöstern!

En annan fråga är EU:s blockad av det palestinska folket, som lett till arbetslöshet, fattigdom och ekonomisk misär samtidigt som stödet för Hamas knappast har minskat. Med risk för att verka tjatig: Det är dags att skrota blockaden nu.

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS

2007-mar-16 @ 17:05