I en intervju i Al-Jazeera häromdagen kommenterade den palestinske informationsministern Moustafa Al-Barghouti det uppblossade våldet på Gaza-remsan. Hans kommentar gick ut på att Israel, likt en fångvaktare, tittar in genom gallret och ser fångarna slåss med varandra.

Liknelsen är mycket träffande. Såväl Västbanken som Gaza-remsan börjar mer och mer likna gigantiska utomhusfängelser. På Västbanken är det särskilt muren, bosättningarna och vägspärrarna som utgör fängelsets murar. Vad gäller Gaza-remsan har Israel dragit tillbaka trupper och avvecklat bosättningar, vilket i sig är bra. Men Israel behåller kontrollen över luftrummet och tillfartsvägarna, vilket gör även Gaza-remsan till något av ett fängelse.

Det konstaterades av Rolf Porseryd på TV häromdagen att omvärlden delvis bär skulden till våldet: Ockupation, isolering samt ekonomisk och politisk blockad har ökat fattigdomen och desperationen till en oerhört hög nivå, till och med mätt med palestinska mått.

Lika viktigt är att konstatera följande. Även om palestinierna i någon mån ”skjuter sig själva i foten”, som Per Ahlin anför i Dagens Nyheter 14/7, så blir inte ockupationen mer legitim för det. Blockaden av det palestinska folket är lika urbota dum oavsett det interna palestinska våldet, och bosättningarna och muren är lika olagliga som alltid. Och lösningen är de allra flesta fortfarande överens om: Två stater, sida vid sida, inom 1967 års gränser och en rättvis lösning av flyktingfrågan.

Förhoppningsvis tappar inte världens ledare perspektiven utan fortsätter arbeta mot en lösning för framtiden, i stället för att hänga upp sig på tillfälliga interna stridigheter. Att det nu försiktigt talas om FN-trupp i Gaza kan vara en anledning till försiktigt hopp.

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS

2007-jun-14 @ 09:14