Resebrev från svensk ISM-kordinatör på plats i Palestina.
Klockan är långt in på småtimmarna gången men jag känner för att skriva av mig lite. Det har varit några otroligt hektiska dagar här i Palestina. Först och främst vill jag säga att jag är stolt och glad över att vi är så många svenskar med ISM på plats. Tack till alla kamrater som kämpat här och hemma genom åren. Vår närvaro här är viktig nu.

Jag tror att om ni inte hamnat i sommardvala så har ni nog knappast undvikit medieljuset på Nilin. Om du inte sett det googla på Nilin eller by Västbanken eller liknande så kan ni läsa vad vi gjort på sistone. I sammanfattning har vi lyckats få in internationella i en avspärrad by. Militären släpper inte in mat och mediciner och skjuter på dem som vågar sig ut uner utegångsförbudet. Det finns inte ens något väpnat motstånd i byn, trots det bombar och tårgasar de hus, tak, gator och allt som rör sig eller står still. Ikväll blev åtminstone tre palestinier allvarligt skottskadade. Det är armens försök att hämnas att byn protesterar mot Israels murbygge. Läs gärna mer på http://www.ism-sweden.org eller palsolidarity.org

I korthet så mår alla efter omständigheterna bra. Vi har arbetat mycket med media och utrustat en räddningspatrull med mat och mediciner. Tyvärr möttes de med tårgas och gummikulor och fick vända åter.

Sedan i fredags har Nilin varit stängt. Några utav oss har lyckats ta sig in och några utav oss tog sig ut. Väl tillbaka på kontoret satt vi och utvärderade på sena kvällskvisten när Wael från Nablus ringer och säger att armen har en stor invasion i staden. Minst 120 militärjeepar har tagit sig in i staden, min gissning är att de just nu lever jävel i centrala Nablus. Morgondagens försök att få in mat och mediciner i Nilin verkar förvandlas till en Nablusresa för att tillsammans med frivilliga förstahjälpenarbetare försöka nå fram till bl.a. inspärrade familjer i staden.

Det låter galet och det är det också men vi har en bra grupp här och vi tar hand om varandra efter förmåga.