Blir det Sverige som stänger dörren för rättvis fred i Mellanöstern?

Israels utrikesminister Avigdor Lieberman, som utmärkt sig för att vilja utvisa ”icke lojala” palestinier ur Israel, och avrätta de som har kontakter med Hamas, har varit på resa i Europa för att få ”förståelse” för den israeliska ockupationspolitiken. Sverige stod inte på besökslistan. Kanske räknar Lieberman med alliansregeringens stöd ändå.

För EU:s ordförandeland Tjeckiens president, Mirek Topolánek, har den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu förklarat att bosättningspolitiken på Västbanken kommer att fortsätta, och utvidgas. ”Västbanken är ett omtvistat territorium”. ”Om Israel skulle hindras att bygga på Västbanken så måste palestinierna också avstå” sade Netanyahu.

Redan nu kontrollerar närmare ½ miljon illegala bosättare, med stöd av soldater, murar och stängsel, större delen av Västbanken. Utanför en av de största judiska bosättningarna, Ma´aleh Adumim, planeras som bäst för en ny stad – Mevasseret Adumim. Projektet, del i en överenskommelse inom den nuvarande israeliska koalitionsregeringen, innebär att den sista öppna länken mellan det palestinska östra Jerusalem och Västbanken stängs. Bosättningen delar slutgiltigt Västbanken i två delar, rycker undan möjligheten till en sammanhängande palestinsk stat och gör det omöjligt för palestinierna att göra östra Jerusalem till palestinsk huvudstad.

När Irans president Mahmoud Ahmadinejad på FN-konferensen i Genève nyligen kallade den israeliska politiken rasistisk reste sig den svenske delegaten, tillsammans med övriga EU-representanter, och lämnade salen i protest. EU demonstrerade därmed sitt fulla stöd för en politik som ännu år 2009 gör det möjligt att, utifrån idéer om etnisk och religiös utvaldhet, fördriva människor, erövra deras jord och bygga etniskt rensade samhällen på ruinerna av deras hem.

När Sverige vid halvårsskiftet tar över ordförandeklubban i EU har man möjlighet att agera i denna fråga. Valet står mellan att på allvar ta itu med den israeliska politiken – att isolera Israel internationellt, bojkotta Israel ekonomiskt, politiskt, idrottsligt, kulturellt och vetenskapligt tills landet följer internationell lag och folkrätt och upphör med ockupations- och bosättningspolitiken. Eller att fortsätta på den inslagna vägen med allt närmare relationer med Israel, fortsatt militärt och ekonomiskt samarbete och uppgradering av handelsavtalet mellan EU och Israel – vilket sistnämnda kommer på bordet under det svenska ordförandeskapet.

Sveriges val kan göra skillnad vad gäller möjligheten att någonsin få till stånd en palestinsk stat, vid sidan av Israel, i Palestina. Men kanske blir det Sverige som till sist kommer att stänga dörren för en rättvis fred i Mellanöstern?

Gunnar Olofsson, Ordförande i Göteborgs Palestinagrupp

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Gunnar Olofsson. Bokmärk permalänken.