Mustafa Staiti, en av besökarna på Sjövik som kommit från Västbanken, har växt upp i Jenins flyktingläger på norra Västbanken. Idag jobbar han på Frihetsteatern i flyktinglägret med att, genom foto och film, engagera barn och ungdomar i kulturella aktiviteter och konstruktiva sätt att bearbeta den egna vardagen och de erfarenheter och trauman som ockupationen präglat alla palestinska barn med.

Mustafas anförande om det arbete som bedrivs på Frihetsteatern och de utgångspunkter utifrån vilka arbetet bedrivs sammanfattas väl genom följande mening “Culture, not violence, is the most effective way to fight the occupation”. Dvs att kultur, inte våld, är det mest effektiva sättet att motverka Israels ockupation. Mustafa arbetar bland annat med ett projekt där barn och ungdomar får kameror för att själva, genom foton, dokumentera sin vardag. Besökarna på Sjövik fick se ett urval av dessa fotografier som avporträtterade barnens och ungdomarnas föräldrar, mor- och farföräldrar och andra viktiga personer i deras liv. Fotografierna var oerhört starka och bakom varje stillbild finns självklart en levande historia, som barnen och ungdomarna även får möjlighet att dela med sig av inom projektet till de andra barnen och ungdomarna. Att dokumentera sin omgivning och få dela med sig att de historier som ligger under ytan blir en terapeutisk upplevelse för många av barnen.

Mustafa Staiti, Freedom Theatre, Jenin tillsammans med Niklas Berg, PGS. Foto: Anna Wester.

Mustafa beskrev hur han motiveras att fortsätta sitt arbete då han kan se hur barnen och ungdomarna förändras framför hans ögon genom verksamheten på teatern. Hur barn som tidigare varit inbundna och tysta sakta men säkert börjar leva upp och få en positiv självkänsla och självförtroende. Mustafa talade även om det som han benämnde som den nya armén i en ny form av intifada – en kulturell intifada där kulturen blir den motståndskraft som kan bryta ockupationen.

Trots de positiva upplevelserna av hur denna typ av kulturell verksamhet kan gynna både det enskilda barnet och det omgivande samhället så pekade Mustafa även på de extrema svårigheter under vilka Frihetsteaterns arbete bedrivs. De regelbundna militära räderna mot teatern och ockupationens dagliga påverkan på barnen tvingar Mustafa och hans kollegor att ständigt börja om på nytt, att återuppbygga det arbete som istället skulle behöva förstärkas och fördjupas.

Sara Aarnivaara, PGS