Svarta flagor av Koranen

Följande inlägg är ett resebrev från Västbanken, skrivet av Kerstin Dahlberg, som för närvarande är i Palestina som ekumenisk följeslagare.

Det luktar brandrök i byn Yasuf och moskéns fönster står öppna för vädring. Därinne är mattorna delvis sönderbrända och taket svart av sot. Bokhyllan är tömd och på golvet ligger en hög av svarta flagor. Några blad har undkommit lågorna och är ännu läsbara. Det är sidor ur olika skrifter, en del av dem heliga – resterna av ett bokbål.


Foto: Kerstin Dahlberg och Jan Suter.

Muhammad Mustafa berättar för mig, att han är född i byn och har upplevt hur livet påverkats av de omgivande bosättningarna (1). Attacken mot den nya moskén en tidig morgon före första bönetimmen är det värsta som hänt och Muhammad kräver ett stopp för sådana handlingar. Men frågan är vem som kan stoppa extrema israeliska bosättare, som ogillar politikernas tal om att temporärt frysa utbyggnaden av bosättningar och lever ut sin frustration genom våldsamma handlingar i palestinska grannbyar. Ingen har gripits för vandaliseringen i Yasuf, men bosättarna misstänks ha utfört den.


Foto: Kerstin Dahlberg och Jan Suter.

Männen som samlas i moskén för att visa förödelsen dagen efter dådet är lugna, men jag anar vreden under ytan hos en del av dem. Jag berättar för dem att en hög rabbin bland bosättarna fördömt handlingen och lovat att hjälpa till med återuppbyggnaden, enligt mediauppgifter (2). Det har inte den positiva effekt, som jag tänkt mig.

– Vi vill inte ha deras pengar och vi vill inte se dem här, säger en av männen bryskt.

– Detta är inte enbart en byggnad för oss – det är Guds hus, fortsätter han och vill nog därmed betona för mig, att detta är ett otroligt allvarligt brott. Att en ännu högre rabbin sagt, att den judiska religionen förbjuder förstörelse av religiösa föremål är lönlöst att meddela, inser jag. Männen i Yasuf är inte mottagliga för judiska försoningsgester ännu.

– Om de kan bränna heliga ting i en moské – vad hindrar dem då från att bränna våra hem? undrar en annan man, bror till byns imam.

Händelsen i Yasuf väcker indignation världen över och bl a EU, under svenskt ledarskap, uttalar kritik mot det som skett. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu beordrar gripande av brottslingarna, som också sprayat hotfulla meddelanden på hebreiska vid ingången till moskén. Strax innanför ligger högarna av brända skrifter kvar på golvet och den gamle mannen, som kommer för att be får söka sig till en annan del av moskén.


Foto: Kerstin Dahlberg och Jan Suter.

Under besöket i Yasuf slås jag av parallellen till vad jag dagen innan sett i Förintelsemuseet i Jerusalem (3) – nazisternas eldande av judiska skrifter, hitlertidens bokbål. Senare samma dag har jag hört kristna patriarker och biskopar, judiska rabbiner och företrädare för islam med emfas tala om tro, hopp och kärlek religionerna emellan. Jag har sett dem skriva under ett gemensamt dokument i syfte att främja en fredsuppgörelse mellan Israel och Palestina (4). Det lät så hoppfullt, men nu står jag här mitt i verkligheten i Yasuf.

Jag vill ändå tro att freden är möjlig – även i denna by – och att de ångerfulla rabbinerna och de världsliga ledare som fördömt vandaliseringen, menar allvar med sina ord.

// Kerstin Dahlberg

1. De israeliska bosättningarna Tappuah, Ariel och Rechalim
2. http:// http://www.maannews.net/eng/Print.aspx?ID=246056
3. Yad Vashem
4. Kairosdokumentet. A moment of truth. A word of faith, hope and love from the heart of Palesinian suffering. http://www.kairospalestine.ps

Disclaimer: Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (kmdahlberg0705@yahoo.se), och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja (joanna.lilja@skr.org) eller Johanna Wassholm (johanna.wassholm@skr.org).

Det här inlägget postades i Kerstin Dahlberg. Bokmärk permalänken.