Amerikanska Internationella skolan i ruiner. Foto: Lisa Norman

Det internationella samfundet har, genom sin passivitet och oförmåga att bryta blockaden mot Gaza, svikit såväl den behövande civilbefolkningen där som sina egna löften och uttalanden. Detta är slutsatsen i en färsk rapport från 16 humanitära organisationer – bland dem brittiska Amnesty International och Oxfam, Svenska kyrkan och Diakonia – om situationen i Gaza ett år efter den israeliska militäroffensiven ”Operation gjutet bly”.

I stort sett alla infarter till Gaza har förblivit stängda, och medan tusentals lastbilar med byggnadsmaterial hade behövts för återuppbyggnaden har endast 41 stycken tillåtits passera. Av över 15.000 palestinska hem som ödelades under attacken – där 100.000 palestinier förvandlades till internflyktingar – behöver 2.870 hus omfattande reparationer, medan 3.540 måste byggas upp helt på nytt. Ytterligare 52.900 hus har mindre skador. Under den nu inledda vintern kommer minst 20.000 palestinier att leva antingen hopträngda hos släktingar och vänner i redan för trånga bostäder eller i tält och tillfälliga ruckel i ruinerna av sina tidigare hem.

Under offensiven förstördes över 30 km vattenledningar och 6.000 vattentankar. Trots att större delen nu reparerats är tiotusentals människor fortfarande beroende av vattenleveranser från hjälporganisationer. Då generatorer inte tillåts passera in i Gaza är trycket i ledningarna inte tillräckligt högt – vilket riskerar tillblandning av avloppsvatten i dricksvattensystemen.

Den militära offensiven lade 18 skolor i ruiner – bland annat den Amerikanska Internationella skolan – medan åtminstone 280 fick skador. Nästan ingenting har återuppbyggts. Undervisningen sker idag på många håll i tvåskift, för att utnyttja befintliga lokaler, och det råder brist på undervisningsmaterial som böcker och papper. Avsaknad av rent vatten och fungerande toaletter försvårar situationen. Likaså saknar sjukhusen utrustning vilket ökar behovet av vård utanför Gaza. Trots detta stoppas hälften av de patienter som söker tillstånd att passera ut genom Eretz checkpoint i norra Gaza. Totalt hindras 73% av patienterna att resa under fler än 7 dagar – något som leder till fördröjda, eller i värsta fall inställda, behandlingar.

Närmare 700 privata företag förstördes eller skadades allvarligt under offensiven. Ungefär 120.000 arbeten har försvunnit, och arbetslösheten är nu officiellt över 40%. Militärfordon har förstört 17% av den odlade marken och växthus, bevattningssystem och pumpar har bombats eller förstörts av bulldozers i stor skala. I en av Israel deklarerad ”säkerhetszon”, som sträcker sig mellan en och två km in i Gaza, tillåts ingen aktivitet, och 46% av jordbruksmarken är nu satt ur spel.

Det internationella samfundet har vid upprepade tillfällen markerat mot situationen i Gaza. Säkerhetsrådets resolution 1860 kräver ett återöppnande av gränsstationerna, och i december 2009 konstaterade EU:s utrikesministrar att ”den fortsatta politiken med stängning är oacceptabel och politiskt kontraproduktiv” och krävde ”ett omedelbart, hållbart och ovillkorligt öppnande av övergångar för flödet av humanitärt bistånd, kommersiella varor och personer till och från Gaza”.

Men inte mycket har hänt. Trots att redan givarkonferensen i mars gav över 4 miljarder dollar till Gazas återuppbyggnad, har EU och FN inte ens fått tillstånd att bygga upp sina egna raserade projekt. Visserligen har uppgraderingen av Israels handels relationer med EU – dess viktigaste exportmarknad – tills vidare uppskjutits, men inga viktigare påtryckningar har gjorts för att få Israel att ändra sin politik. Slutsatsen är, skriver hjälporganisationerna, att det internationella samfundet i praktiken har accepterat blockaden. Världen har svikit, och fortsätter att svika, Gaza.

Vad som nu måste till är, enligt rapporten, ett nytt och mer kraftfullt agerande:

* EU måste uttryckligen ta sig an frågan och i varje kontakt med Israel framföra ett klart, starkt och officiellt krav på fullständigt och ovillkorligt upphävande av blockaden.

* EU:s statsöverhuvuden, utrikes- och biståndsministrar måste, liksom EU:s nyvalda ”Höga representant” för utrikespolitik, besöka Gaza.

* EU bör offentligt deklarera att en eventuell uppgradering av förbindelserna med Israel är helt beroende av framsteg för respekten för mänskliga rättigheter.

* Den misslyckade politiken med icke-engagemang måste överges och politisk dialog inledas med alla palestinska parter.

* FN:s Säkerhetsråd måste se till att resolution 1860 implementeras.

* Biståndsgivare måste kräva kompensation för skador på sina biståndsprojekt orsakade av ”Operation gjutet bly”.

* En konferens med deltagande av undertecknarna av Fjärde Genèvekonventionen måste genomföras för att säkra respekten för konventionen inom det ockuperade palestinska territoriet.

Gunnar Olofsson, Palestinagrupperna, Göteborg