Israel måste ansluta sig till det panarabiska initiativet, ursprungligen lanserat 2002, som innebär fullt erkännande och normalisering av förbindelserna med arabstaterna mot att man ger upp ockupationen av palestinskt land och drar sig tillbaka till de av FN erkända gränserna från 1967.

Detta är innebörden av ett budskap från den syriska ledningen, senast framfört av landets ambassadör i USA, Imad Moustapha. Om Israel verkligen vill ha fred så är det den enda vägen, och eftersom det är ofrånkomligt så ”varför inte göra det idag istället för nästa år” menar ambassadören. ”Frågan är vill ni leva i fred eller vill ni inte leva i fred”, sammanfattar han.

Den självklara insikten att Israel måste byta land mot fred tycks dock inte har nått in i den israeliska ledningen som istället, mitt framför ögonen på den gästande amerikanske vice-presidenten Joe Biden, passade på att tillkännage bygget av ytterligare 1.600 nya illegala bostäder, enbart för judar, i östra Jerusalem – något som omedelbart satte stopp för de förhandlingar med palestinierna som Biden kommit för att starta.

Det israeliska utspelet är naturligtvis inget olycksfall i arbetet. Man är van vid att nya ockupationer av palestinskt land, och byggandet av nya bosättningar, med jämna mellanrum möts med protester från USA och EU, men att i slutändan ändå ingenting händer. Så troligen även denna gång. Med över en halv miljon bosättare redan etablerade på Västbanken, varav hälften i området kring Jerusalem, och med omedelbara planer för åtminstone 50.000 ytterligare inflyttade, närmar sig Israel snabbt den punkt då man definitivt och oåterkalleligt slår undan benen för någon form av fredlig tvåstatslösning med palestinierna.

Frågan är vad som händer den dag då Israel till slut omöjliggjort någon verklig fred. Om arabstaterna tar sina egna uttalanden på allvar, och finner att deras fredsinitiativ bara möts med ytterligare ockupation, kan man ju tänka sig att de till slut gör gemensam sak med palestinierna för att en gång för alla göra slut på förtrycket. Det är ju inte alldeles säkert att Israel segrar i en sådan konfrontation. Eller att man sedan skulle kunna få tillnärmelsevis den uppgörelse med omvärlden som man idag fortfarande har möjlighet att nå.

Gunnar Olofsson
Ordförande i Göteborgs Palestinagrupp