De palestinska flyktingarna i Libanon känner sig bortglömda

De palestinska flyktingarna i Libanon känner sig bortglömda, som om ingen ser dem eller bryr sig om situationen i flyktinglägren. Biståndsgivare kommer och går, de vill helst finansiera innovativa projekt, aktiviteter som syftar att stärka demokrati och rättigheter, inflytande och motverka korruption, eller projekt för ungas deltagande i samhället. Allt detta vill ju palestinier också ha, men är inte tillgången till sjukvård och skola just hörnstenarna i en demokrati? Vem är ansvarig för att människor garanteras demokrati och rättigheter i flyktingläger där ingen stat finns? Samtidigt så kräver bidragsgivare hållbarhet, även ekonomiskt krävs det att de lokala organisationerna ska vara hållbara och projekten fortgå utan finansiellt stöd medan flyktingsituationen är den samma. Palestinier själva undrar också vad som kan vara innovativt och hållbart i en situation som på grund av externa intressen har fortgått i över 60 år? Hoppet är deras svar.

Få bidragsgivare vill nämligen ge bidrag till löner för läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster till det enda sjukhuset för palestinska flyktingar i norra Libanon, PRCS. Få givare ger stöd till de som jobbar i de palestinska frivilligorganisationer som erbjuder sociala aktiviteter för de ungdomar i lägret som annars kvävs i de trånga gränderna i brist på sysselsättning och få vill ge stöd för de nödvändiga kostnader som får verksamheten att gå runt. Även svenska solidaritetsorganisationer förväntas att endast jobba resultatbaserad och koncept som frivilligarbete och solidaritet räknas som förlegat i dagens biståndsjargong.

Hur som helst, när man är i Beddawi för att avsluta ett långvarigt samarbete baserat på just solidaritet och stöd till de mest utsatta flyktingarna i lägret, människor med olika funktionsnedsättningar, så sker det med motstridiga känslor. Projektet är helt klart tekniskt sätt hållbart och personalen har god kunskap och kapacitet att erbjuda en god rehabiliteringsservice och ge stöd till barn och vuxna med funktionsnedsättningar. Ett fungerande CBR program finns där barn med all typer av funktionshinder och deras familjer kan få hjälp, och ett förebyggande hälsoarbete har inletts med goda resultat. PGS samarbetspartner, PRCS kommer att göra sitt yttersta för att se till att aktiviteterna och services fortsätter men på grund av ekonomiska svårigheter och allt färre bidragsgivare som är intresserade, kan det hända att just de förebyggande aktiviteterna måste läggas ner.


PRCS personal framför den nya hälsokliniken i Nahr el Bahred

Vad är det då som är orsaken till att projekten inte kan bli hållbara i flyktingläger? Svaret verkar såklart enkelt när man går runt ibland gatorna i Beddawi och Nahr el Bahred eftersom flyktingläger är temporära i sin definition, men då få beslutsfattare bryr sig om att analysera orsaken till situationen så fortsätter vi i samma spår. När vi i Europa idag genomgår en av de svåraste ekonomiska och social kriserna på årtionden och kämpar mot en ökande arbetslöshet och social utslagning vad är det då vi försöker förändra? Givetvis vänder vi oss till vår folkvalda regering, till att ändra policy och hitta nya lösningar. I bästa fall försöker vi förbättra fördelningen av resurser, bekämpa korruption med lagar och översyn. Vem är det som bestämmer över palestinska flyktingar i Libanon? Vilka är deras folkvalda representanter? Vem kan de vända sig till för att förändra policy och lagar?

Trots denna negativa och till synes hopplösa situationen så håller våra vänner och kollegor gnistan uppe och visar en stor generositet gentemot PGS och en enorm uppskattning av vårt långvariga samarbete. Alla vet att varje projekt har ett slut. De uppskattar också PGS påverkansarbete gentemot beslutsfattare i Sverige och vårt engagemang i BDS kampanjen. Samtidigt uttrycker de också oro över att biståndet minskar och menar att den palestinska flyktingsituationen i Libanon inte ska vara hållbar, rätten till en egen stat och att återvända är det ända som kan ge en hållbar lösning.


Avslutningsceremoni för PGS och PRCS rehabiliteringsprojektpå Safadsjukhuset i Beddawi

Charlotte Axelsson

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.