Vid den här tiden för 65 år sedan, i slutet av april 1948, var det inte mycket som kunde hota planerna på en judisk stat i Palestina. De sionistiska styrkorna dominerade närmast totalt. Palestina var visserligen fortfarande ett brittiskt mandat, men britterna hade sedan länge givit upp hoppet om att kunna upprätthålla ordningen. Palestinierna själva hade en mycket begränsad militär kapacitet. De arabiska grannländerna ville eller vågade inte sätta in sina reguljära styrkor så länge Palestina fortfarande var ett brittiskt mandat, och arabiska frivilligstyrkor kunde inte påverka situationen i någon större utsträckning. 

Som ett resultat av sin dominans hade sionisterna erövrat territorium långt utöver de områden som skulle vara en judisk stat enligt FN:s delningsplan. De hade också fördrivit hundratusentals palestinier, även det i strid med delningsplanen.

Det var nu bara några veckor tills det brittiska mandatet skulle upphöra, och en judisk stat skulle utropas i Palestina.

Henrik Carlborg, ledamot av PGS förbundsstyrelse