Efter en hel del strul med internet och skrivprogram blev det till sist jag som fick slå mig ner och skriva om Palestina marathon, det som var anledningen till vår resa. Vilken folkfest det blev! Det kändes som varenda palestinier kom och gick minst milen, eller åtminstone hejade på oss som kämpade runt. Överallt där man sprang, eller gick, för många gick bara för att vara med och visa sin solidaritet, spelades hög musik som hjälpte fram oss.

Palestine Marathon arrangerades fö femte året i rad och startades för att man ville uppmärksamma omvärlden på hur israels ockupation inskränker palestiniers rätt att röra sig fritt, en mänsklig rättighet enligt FNs konvention om de mänskliga rättigheterna. Delar av loppet går längs med Israels illegala mur, en av de tydligaste hindren för palestinsk rörelsefrihet. I år deltog fler löpare ifrån 47 länder och de var dessutom fler än någonsin tidigare, hela 6000. Jag kan ärligt säga att det här var det häftigaste jag gjort, inklusive att föda barn. Vi kommer definitivt tillbaka nästa år!

Hur det gick för oss? Alla klarade sina respektive distanser, 10, 21 och 42km. Tiderna behöver vi inte gå in på, men ett extra omnämnande till Theresia som sprang hela maratonet på under fyra timmar.

‘Everyone has the right to freedom of movement’
Article 13 of the UN Human Rights Charter

/Vid tangenterna; Maria, inte så värst vältränad men åtminstone en palestinasympatisör.