Sedan flera år tillbaka har det palestinska civila samhället uppmanat omvärlden att genomföra olika former av sanktioner mot Israel. För att få till stånd en diskussion om sanktioner och vad vi i Sverige kan göra bjöd PGS in ett antal organisationer till ett möte med Dr Mustafa Barghouthi.
Dr Barghouthi är en viktig representant för det palestinska civila samhället och är ordförande i Palestinian Medical Relief Society (PMRS) samt parlamentsledamot för det Nationella Initiativet, Al Mubadara.
Intresset för att träffa Dr Barghouthi var stort och representanter från bland annat Forum Syd, Rädda Barnen, Amnesty Sverige, Broderskap, SSU, Diakonia, Kristna fredsrörelsen och Svenska fred och skiljedomsföreningen deltog på mötet.
Dr Barghouthi inledde med att uttrycka sin oro för den nuvarande situationen i Palestina. Den negativa maktbalansen med palestinierna på den svaga sidan fortsätter. Den känsla av förändring och hopp inför framtiden som byggdes upp bland palestinier efter Barack Obamas tal till den ”muslimska världen” i Kairo (juni, 2009) har börjat försvinna. Det har blivit tydligt att Obama inte kan infria sina löften. Bosättningarna fortsätter att expandera och om Israel fortsätter att insistera på det fortsatta byggandet kommer det inte att finnas möjligheter att bilda en palestinsk stat, varken i teorin eller i praktiken. Enligt Dr Barghouthi bör inga förhandlingar påbörjas utan en frysning av byggandet av bosättningarna.
Vi måste sluta stryka Israel medhårs
Trots israels kontinuerliga brott mot MR–stadganden och internationell rätt, senast under kriget i Gaza (samt genom den fortsatta belägringen) fortsätter det internationella samfundet att fokusera på att sätta press på palestinierna att påbörja fredsprocessen på nytt. Enligt Dr Barghouthi är det dock det motsatta som krävs – det är Israel som måste utsättas för påtryckningar.
– Vi måste sluta stryka Israel medhårs säger han med eftertryck.
Allt fler röster talar för antingen bojkott eller någon form av sanktioner mot Israel. Tanken är att om ockupationen inte får några konsekvenser för Israel så kommer det inte finnas några incitament att följa internationell rätt och MR-stadgar. Israel har länge agerat under straffrihet, istället för att ockupationen leder till uteslutande och sanktioner har Israel en privilegierad position vad gäller samarbete med Europa och USA. Det är känslan av straffrihet hos de styrande i Israel, bristen på engagemang hos den israeliska allmänheten och den utbredda känslan av att stå över lagen som måste motarbetas.
Paralleller med Sydafrikas apartheidregim och den nuvarande situationen i Palestina/Israel blir allt vanligare. Enligt Dr Barghouthi är det ett apartheidsystem som skapats av Israel i Palestina med ojämlik tillgång till vatten, vägar som enbart får beträdas av israeliska medborgare eller palestinier med blå ID-kort från östra Jerusalem.
Ickevåld och BDS som motståndsstrategi
Så hur går vi framåt? Rubriken för mötet den 21 januari var ”Ickevåldsmetoder i kampen mot den israeliska ockupationen: Boycott – Divestment – Sanctions”. BDS-rörelsen växer hela tiden och i många länder har den fått ett starkt fäste i form av en solidaritetsrörelse enad kring BDS.
Dr Barghouthi menar att BDS är den enda vägen att gå framåt. Det är icke-våldsmotståndet som har en möjlighet att förändra situationen och som redan har fått starkt fäste i många delar av Västbanken som i Ni’lin och Bi’lin där man kan se ett ihärdigt motstånd mot murbygget bland annat. Denna rörelse behöver dock stöd av en internationell solidaritetsrörelse med fokus på BDS för att nå framgång, vilket är på framväxt. Det finns även tecken på att tanken om BDS blir alltmer accepterad i mer etablerade sammanhang, Kairoförklaringen från de lokala kyrkorna är ett sådant exempel. Att ickevåldsmotståndet har starkt potential visas även genom de ökade israeliska attackerna mot rörelsen i Palestina med flertalet framträdande personer gripna på obestämd tid och under oklara åtalspunkter (ex. Muhammed Othman, Jamal Jumaa och Abdallah Abu Rahma).
För att rörelsen ska nå framgång krävs dock någon form av organisering och koordinering men under mötets gång gick åsikterna isär om hur denna samordning ska ske och hur strukturerad rörelsen bör eller ej bör bli. Vissa menade att rörelsen behöver bättre ledarskap och koordination bland annat genom ökad finansiering. Mustafa menade dock att “frågan om finansiering kan ta död på rörelsen” och att arbetet borde bygga helt på ideella krafter. Fokus bör vara på målen och strategierna för att nå dessa mål snarare än strukturen på själva rörelsen.
Finns det någon BDS-rörelse i Israel?
Frågan kom upp under mötets gång och enligt deltagare på mötet börjar man röra sig mot BDS som metod inom den israeliska anti-ockupationsrörelsen. Men detta måste ses i relation till att denna rörelse är liten. Högern är för närvarande väldigt stark i Israel och den israeliska BDS-rörelsen har liten påverkan på den israeliska allmänheten. Däremot finns det ett stöd för BDS bland judiska grupper utanför Israel vilket även har påverkan på judar i Israel.
Åsikterna om att bojkott eller riktade sanktioner är det bästa medlet för att få till stånd en förändring varierade. Vissa uttryckte en ovilja att isolera Israel och en oro för att en bojkott skulle leda in i diskussioner om själva staten Israels existensberättigande. Istället menade dessa företrädare att man enbart ska bojkotta exempelvis produkter från bosättningar på ockuperad mark för att därigenom skilja på Israel och den israeliska ockupationen. Andra menade dock att denna åtskillnad inte är möjlig att göra. Israel är en ockupationsmakt och ockupationen genomsyrar hela det israeliska samhället. Det uttrycktes även starka åsikter om att vi måste sluta gå Israel till mötes. Från den palestinska sidan har man gått med på kompromiss efter kompromiss till den grad att man fått kompromissa med kompromissen som Dr Barghouthi så talande uttryckte det. Själva syftet med sanktioner eller bojkott är att det ska kännas för Israel, det är enda sättet att åstadkomma en förändring.
”Time has come to upset them!”
Den israeliska lobbyn i Sverige (se bl a Palestina Nu nr 4/2009) och i andra delar av världen lägger ner mycket tid och kraft på att framställa Israel som en civiliserad och utvecklad demokrati, den enda i regionen. Genom bland annat kulturell och akademisk bojkott utesluts de från kulturens finrum dit de har fullt tillträde idag och gör att den civiliserade och fernissade fasaden faller och ockupationens ansikte framträder i all dess ohygglighet.
De flesta som deltog på mötet menade dock att kulturpersonligheter som klart tar avstånd från ockupationen inte ska bojkottas.
Det behöver således inte handla om att införa en bojkott eller sanktioner som leder till att den Israeliska ekonomin faller samman för att förändring ska åstadkommas utan, som en av de närvarande påpekade, är den mest effektiva icke-våldsstrategin att skära av förtryckarna/makthavarna från sina resurser så att maktutövandet omöjliggörs.
Åsikterna kring vilka metoder som är mest effektiva, särskilt då rörelsen befinner sig i sin vagga, kommer att gå isär och för att den inte ska kvävas i sin linda krävs att man samlar en bred koalition kring en plattform med fokus på endast ett få punkter för att så många som möjligt ska kunna ansluta sig tycktes många av deltagarna vara överens om.
Att BDS är en del av den framtida motståndsstrategin i Palestina och i världen (som fokus för solidaritetsrörelsen) är ett givet faktum men det är en lång väg att gå för att nå ett samförstånd och en enighet kring BDS som leder till verklig förändring. Enligt Dr Barghouthi måste vi nå samma punkt som man i väst gjorde i relation till Sydafrika – då man slöt upp bakom motståndet mot apartheid för att det fanns en gemensam tanke om att detta var enda vägen att gå – vi måste se till att vi kommer dit vad gäller Palestina. Endast då kommer ockupationen att slå tillbaka mot ockupanterna.
/Sara Aarnivaara, PGS
Läs även andra bloggares åsikter om Mustafa Barghouthi, BDS, Palestinian Medical Relief Society, Al Mubadara, Bojkott, Israel, Palestina.
Palestinagrupperna i Sverige 