Onsdagen den 18 mars var jag på en hearing om Gaza arrangerad av Amnesty, Diakonia, Kvinna till Kvinna och Rädda Barnen tillsammans med Riksdagens Israel-Palestina nätverk. Temat för hearingen var folkrätten och situationen efter kriget.
”Det är nu eller aldrig”
Hearingen inleddes med väldigt känslofyllda vittnesmål från de arrangerande frivilligorganisationernas närvarande representanter som alla besökt Gaza efter kriget. De gav en skrämmande bild av situationen för palestinierna under och efter kriget och om den oerhörda förödelse och det lidande som den israeliska invasionen i Gaza åsamkat den redan hårt drabbade palestinska befolkningen i det belägrade Gaza. Vittnesmålen och uttalandena från drabbade, från personer som aktivt arbetar med mänskliga rättigheter på plats samt från organisationernas representanter som alla varit i Gaza efter/under invasionen och uttrycker en förtvivlan och en känsla av att gränsen har nåtts. Flertalet representanter vittnade om en uppgivenhet och tröstlöshet hos palestinierna i Gaza, tilltron till det internationella samfundet och internationell rätt är näst intill obefintlig. Bo Forsberg, generalsekreterare på Diakonia, uttryckte med stor emfas att gränsen nu är nådd. Han menade att det finns en uppgivenhet idag som är djupare än någonsin tidigare. Det finns i Gaza idag en känsla av att omvärlden inte bryr sig vilket resulterat i en misstro mot den internationella humanitära rätten som kan visa sig vara omöjlig att omvända i tilltro. Forsberg menade att det är nu eller aldrig som vi måste visa om det finns någon humanitär rätt värd namnet. Vidare påpekade Forsberg och andra organisationsföreträdare att en förutsättning för positiv förändring är ett slut på belägringen av Gaza, ett slut på Israels ockupation och tillsättandet av en internationell oberoende undersökning av händelserna under invasionen.
Israels användning av olagliga vapen
Brian Dooley från Amnestys undersökningsteam i Gaza var kort efter den israeliska invasionen av Gaza på plats och genomförde en sk fact-finding mission. Dels insamlades bevis för att vit fosfor, ett vapen som endast får användas som ”dimridåer” i krig och som ej får riktas mot fiendesoldater, använts i stor utsträckning. Hylsor och brinnande fosfor påträffades i skolor, på lekplatser och sjukhus samt i privata bostäder även efter den israeliska militärens tillbakadragande. Israels förnekande att de använt sig av vit fosfor i Gaza visade sig således vara falskt. En intressant detalj var att Amnestys undersökning kunde fastställa att vissa av fosforgranaterna producerats i bland annat Arkansas i USA.
Vidare fann Amnesty att Israel använt sig av olika former av vapen som antingen är förbjudna eller så pass okända att de ännu inte har namngetts. Undanhållandet av information från Israels sida om vilka vapen de använder i sin krigföring orsakar stora problem för läkare och övrig sjukvårdspersonal eftersom de inte har den kunskap som krävs för att behandla personer som kommer in med skador. De stora skador som vit fosfor orsakar på människor har fått stor uppmärksamhet efter Gazainvasionen. Exempelvis att de personer som träffats av dessa granater har fått sår som brunnit i flera dagar. Fosforn fortsätter att brinna så länge den kommer i kontakt med syre, information som läkare och övrig sjukvårdspersonal inte haft tillgång till och som kostat många människor allvarligt lidande. Amnesty International har bett den israeliska armén att offentliggöra vilka vapen de använt i Gaza men från arméns sida har man vägrat.
Ytterligare vapen som påträffats och som använts av Israel i Gaza är obemannade flygplan som bär på så kallade ”hellfire missiler”, projektiler (flechetter) laddade med hundratals metallpilar (ursprungligen utvecklade i USA) och ett helt nytt vapen bestående av en missil som spränger iväg tusentals millimeterstora kuber av metall. Dessa kuber genomborrar sitt mål, människor som byggnader, och är på grund av dess storlek svåra att upptäcka till och med på obducenternas röntgenbilder. Åtta barn dödades i Gaza då de träffats av dessa missiler.
”Ingenstans att fly”
Under en invasion har ofta lokalbefolkningen säkra platser till vilka de kan söka sig för att få skydd från granater, bomber och beskjutning. I Gaza fanns det dock, enligt Dooley, ingenstans att fly. Skolor, sjukhus, UNRWA-byggnader etc. var alla mål under Israels invasion av Gaza. Även UNRWA’s lager med medicin och mat förstördes under invasionen, medicin och mat som bekostats av bland annat svenska skattebetalare. FN kommer att genomföra en begränsad utvärdering av händelserna i Gaza men denna kommer endast omfatta attacker mot FN-byggnader. Krav har dock riktats mot FN från bland andra Amnesty International, att utvidga utredningen så att den omfattar alla påstådda krigsbrott som kan ha begåtts under invasionen i Gaza, både av den israeliska militären och av Hamas genom sina raketbeskjutningar.
Återgången till ”vardagen”
När nu bomberna och gevärselden tystnat och världens uppmärksamhet återigen vänt sig mot andra konflikter återgår palestinierna i Gaza till något som ska likna en vardag, att försöka åstadkomma något som liknar normalitet i en miljö som är allt annat än normal. De har att gräva upp sina döda, att försöka rädda det som räddas kan ur rasresterna av deras hem och att på något sätt ta hand om sina barn och äldre. Till detta bör även tilläggas att mer än hälften av befolkningen i Gaza är barn. 370 barn dödades under invasionen i Gaza, ett dödstal som fortsätter att stiga än idag. Vidare föddes 400 barn under de veckor då invasionen pågick under systematiska bombningar av vattenledningar och avloppssystem. Hus fortsätter att rasa och förstörda elledningar hänger ner här och var i Gaza. Med andra ord inte en miljö där barn borde växa upp.
Riksdagspartiernas inställning
Den andra delen av hearingen bestod av frågor riktade till de närvarande riksdagspolitikerna (representanter från samtliga riksdagspartier var närvarande) bland annat rörande vapenexport till Israel, folkrättens status i Osloavtalet samt behovet av en internationell utredning av påstådda krigsförbrytelser.
Inställningen bland riksdagsledamöterna både vad gällde påtryckningar genom EU för att stoppa europeiska länders vapenexport till Israel och tillsättandet av en internationell oberoende undersökning av påstådda krigsförbrytelser, varierade. Anita Brodén (Fp) menade att en intern utredning borde genomföras i Israel och från flera av regeringspartierna sattes stor tilltro till Carl Bildt främst i samband med det kommande svenska ordförandeskapet i EU. En intern israelisk utredning kritiserades dock från de folkrättsexperter som bjudits in då man menade att en intern utredning skulle vara fruktlös till följd av den straffrihet som råder inom den israeliska säkerhetstjänsten. Kerstin Lundgren (C) menade att en utredning kan låta vänta på sig, först måste fred skapas menade hon.
Kent Härstedt (S) påpekade att även vapenimport är av vikt att fokusera på och Sveriges import från Israel kan därmed användas som påtryckningsmedel. Kalle Larsson (Vp) menade att en fullständig utredning behövs nu och att ockupationen hade behövt sluta igår. Han ifrågasatte även EU:s betydelse om unionen inte ens kan användas för att stoppa vapenexporten till Israel. Larsson menade att det enda som krävs för att vapenimporten ska stoppas imorgon är en enighet bland unionens medlemsländer.
Sara Aarnivaara (PGS)
Läs även andra bloggares åsikter om Vit fosfor, Folkrättsbrott, Gaza, UNRWA, Flechetter, Hellfire-missiler
Palestinagrupperna i Sverige 