Spärrar, gångar och fållor i Qalandia

På kvällen skulle vi åka till Ramallah för att träffa en valobservatör från EU. Resan från Jerusalem och dit brukade gå fort för några år sedan men nu är det annorlunda. Israel bygger nämligen sin beryktade mur mellan de båda städerna – en hög betongmur kompletterad med bevakningstorn, taggtråd m.m. Vid Qalandia finns det en möjlighet att passera, men inte utan att passera ett mycket komplext system av spärrar, gångar och fållor. Skyltar informerar om vart man skall gå och gröna och röda ljus indikerar när man skall gå och när man skall vänta. De israeliska soldaterna, som bemannar övergången, syns knappt. Man blir dock medveten om deras närvaro när man hör deras irriterade kommentarer i högtalarna, eller när man ser siluetten av en vakt med sin M-16. När vi är på våg därifrån i taxin sveper strålkastarljuset över oss från ett av de många vakttornen.  

På hotellet i Ramallah träffade vi valobservatören och diskuterade över lite kaffe och te. Valet hade redan börjat i och med att de palestinska säkerhetsstyrkorna börja rösta. Än så länge hade valet gått bra. På väg tillbaka var det dags att passera övergången vi Qalandia igen. Några palestinier höll på att klistra upp valaffischer på muren. Vi tog några foton av dem och några glada småkillar som gärna ville vara med på bild. Vi slogs av ironin i det hela: Valaffischerna, symbolen för palestinsk politisk mognad och nationell frigörelse, klistras fast på symbolen för dess motsats – muren, symbolen för den spirande palestinska statens undergång. En valaffisch vägrade fästa och ramlade ner på marken. 

Övergången vid Qalandia är något annorlunda när man skall till Jerusalem. Förutom skyltar, gröna och röda ljus, spärrar och fållor finns det nu även metalldetektorer som måste passeras. Det piper för en del av oss när vi passerar. De unga israeliska soldaterna, som vi nu kan skymta genom ett fönster, tycks inte bry sig. Vi går vidare. En checkpoint till passerar vi innan vi återkommer till hotellet. Vi avrundar kvällen med lite mat innan vi går och lägger oss.  

Henrik Carlborg

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.