Under en livlig och öppenhjärtlig diskussion på svenska konsulatet var det bara på en punkt PGS-arna hade anledning att lyfta på ögonbrynen. Det var när en av konsulatets representanter jämförde de israeliska vägspärrarna och checkpointerna med gränskontrollen mellan Festung Europa och länder utanför. EU:s yttergräns kan man förvisso kritisera, men den går trots allt mellan suveräna stater. Israels checkpointer sker inte ens enbart mellan ett ockupationsland och det ockuperade området (typ Eretz vid Ghaza, där det handlar om 67 års gräns och möjligen Qalandia vid Ramallah, där det handlar om Isräls ensidigt etablerade gräns) utan det handlar i de flesta fall om checkpointer inne i det ockuperade området. Det fick vi påminnelse om när vi skulle besöka Nablus idag, normalt max en timmes resa från Jerusalem. Vi startade klockan 11 och kom fram 1430, därav 2,5 timmar i väntan vid checkpointen Hawara utanför Nablus. Där är det svårt att tänka sig en framtida gräns. Där handlar det bara om att trakassera palestinier som vill förflytta sig inom Västbanken. Eller möjligen om att demonstrera tuffhet inför en judisk bosättning på berget strax intill. Det var i varje fall den teori som framfördes av en företrädare för kvinnoorganisationen machsomwatch som står på vakt vid checkpointer för att raportera övergrepp och inhumama handlingar. Dessa fantasiska kvinnor påminner om att det också finns isräler med normal medmänsklighet. Medan vi pratade avbröt de sig ideligen för att argumentera med soldaterna. Plötsligt började en av dem gråta. Efter en stund grät halva PGS.gruppen också. Ett nyfött barn som inte ens fyllt en dag och var svårt sjuk vägrades genomresa till sjukhus. Machsomkvinnorna rev upp himmel och jord och till slut fick familjen passera. Vi kom också igenom till slut, efter mängder av telefonsamtal. Varför smiter svenska ministrar igenom utom synhåll för checkpointerna När vi kom loss insåg vi att väntetiden för oss var väl använd. Men för palestinierna som måste köa i timtal varje dag på väg till studier eller arbete eller släktingar, kanske bara några kilometer bort, handlar det om bortslösade timmar, bortslösade liv. Men av detta fick Laila Freivalds och Göran Persson inget se när de i fjol besökte Palestina. Då snabbförflyttades de genom särskilt öppnade genomfarter utom synhåll från checkpointerna under s k beskydd av israeliska säkerhetsvakter. Som skydd mot vad, mot vem? Naturligtvis inte mot palestinierna som inget hellre vill än att utlänningar skall se och ta del av deras verklighet för att förstå vad konflikten handlar om. Vi frågade på konsulatet varför höjdarna inte får se checkpointsverkligheten. Svaret blev förstås att de inte har tid. Resultatet blir att de inte förstår. Och inte kan föra en sakligt grundad politik. Svensk Palestinapolitik har hamnat i händerna på folk som är mer rädda om sin egen arbetstid än om palestiniernas livstid. Det kan bli ett chockartat uppvaknande på torsdag. Ska Sverige fortsätta att slaviskt följa absurda EU-beslut som de flesta andra EU-länder redan struntar i? Eller ska Sverige våga stå upp för grundläggande humanitära principer? Per Gahrton