Dagen före

I morgon är den stora dagen. Det har laddats maximalt för valet här i Palestina och många är övertygade om att på torsdag är situationen, hur valresultatet än blir, bättre än i dag. Andra tror in i det sista att valet skall ställas in ochsomliga menar att det är vansinnigt att hålla val under ockupation. ”Election under bullets”, som vår chaufför och vän Taha uttryckte det. Jag är chockad över hur snabbt israelerna bygger. Jag var här i april och passerade då Qalandia checkpoint många gånger. Nu kände jag knappt igen mig när jag kom dit. Muren har byggts i en rasande takt och vägspärren liknar en gigantisk gränsövergång, inte riktigt i klass med den till Gaza, men nästan. Fållor, grindar, högtalare med order på hebreiska, röntgenmaskiner, snurror och en stor terminal för gods. De unga soldaterna med sina stora automatvapen var sig lika, men numer sitter de bakom glasrutor. I dag hade vi en lång och intensiv dag i Ramallah. Det är inte tillåtet att driva kampanj de sista 48 timmarna innan valet, så de slutkörda valarbetarna och kandidaterna hade tid att träffa internationell press i dag. Vi hade passat på att boka in möten med några av partierna.

Först hade vi dock ett möte med vänner på Palestinian Medical Relief Society, ett av de stora projekten som PGS stött i många år. Vi drack kaffe och pratade politik och framtid. Dr Jihad och Hazem är positiva till framtiden, trots den svåra situationen som råder. De tror absolut att freden kommer och att omvärlden liksom det israeliska folket kommer att sätta press på israels regering, så att muren rivs och att ockupationen inom en överskådlig framtid kommer att upphöra. Men självklart ser de många mörka moln på himlen. På eftermiddagen träffade vi Hamas i Ramallah, eller Change and Reform som deras lista tillvalen heter. På deras högkvarter kryllade det av internationell media och vi fick höra av deras press-sekreterare att de haft besök av EU-parlamentariker. Henrik imponerade med sin arabiska när han tolkade mötet. Vi ställde frågor om hur Hamas ser på att många är rädda för dem, om deras program, hur de ser på kvinnors rättigheter och religionens betydelse för det kommande samhället. Svaren var ärliga och ganska oroande. Inte så mycket för att de skall använda våld i framtiden, för jag tror som många andra att de kommer att bli betydligt mer pragmatiska när de sitter i parlamentet. Utan för att de efter alla fina ord om rättvisa, slut på korruption och yttrandefrihet ändå vill, sakta men säkert förändra Palestina till ett samhälle med religionen som grund.

Efter mötet med Hamas var det skönt att träffa Amal Kereich som står som nummer fem på Nationella initiativets lista, där Mustafa Barghouthi är första kandidat. Amal har varit poltiskt aktiv i många år, och hon driver förutom kvinnofrågor rättvisefrågor i allmänhet. Hon var trött. Har kampanjat stenhårt de senaste veckorna. Och precis som Mustafa Barghouthi har hon varit runt och träffat människor från alla samhällsklasser 14 timmar om dygnet. Hon har bland annat tillåtits att åka till Gaza för första gången på 6 år och hon vart ledsen över det hon såg, att människor där har det så svårt. Hon berättar att hon debatterat med Hamas kandidat inför 600 män! Initiativet ligger trea i opinionsundersökningarna och hon är nöjd. De har visat att det finns alternativ till Fatah och Hamas och hon säger att de fört in de tysta människornas röst i debatten, handikappade och fattiga till exempel.

Sista mötet för dagen var med Fatah. De säger att de kan tänka sig att samarbeta med alla partier som blir invalda. De är inte så oroliga över att Hamas skall vinna valet. Det minskade förtroendet för Fatah förklarade de med att det alltid är de som tar ansvar som kritiseras, att de som sitter i opposition alltid kommer lättare undan. Det är ett av skälen till att de välkomnar Hamas deltagande i valet. I morgon öppnar vallokalerna klockan 7.00 och intresset för valet tycks som sagt vara stort. Per skall vara där när de öppnar för att bli intervjuad av Sveriges Radio. Det stora orosmomentet i morgon är hur det skall fungera i Jerusalem, om folk skall tillåtas rösta i vallokalerna om de jerusalembor som är förvisade att rösta på Västbanken får åka dit enligt överenskommelserna med Israel. Med tanke på att det kryllar av valobservatörer här så borde det fungera någerlunda, men vi vet ju sedn tidigare att Israel inte bryr sig ett dugg om omvärldens åsikter.

Anna Wester

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.