Det står sedan länge klart att det palestinska valet i januari var det mest demokratiska val som någonsin hållits i ett arabland (och det var inte det första lyckade valet i Palestina). Kanske var det det mest demokratiska valet som någonsin hållits i regionen? Valdeltagandet var ju högre än det var i det israeliska valet som hölls senare. I Israel är det dessutom inte tillåtet för ett parti att ställa upp i val, om partiets program stödjer lika rättigheter för alla, oavsett ras, religion och etnisk grupp. Ett sådant parti anses nämligen ifrågasätta Israels status som specifikt judisk stat. 

I Palestina däremot saknas någon bestämmelse om vilka åsikter partier på förhand måste bekänna sig till för att få delta i allmänna val. Inte heller finns det någon motsvarighet till Israels uttryckliga och systematiska särbehandling av egna medborgare på grundval av deras religion (det senaste exemplet är att israeliska Högsta domstolen har godkänt ett regeringsbeslut som förbjuder arabiska israeliska medborgare att gifta sig med vem de vill.). I Palestinas ”Basic Law” står det i stället att alla palestiner har samma rättigheter oavsett ras, kön, hudfärg, religion, politiska åsikter eller funktionshinder (Artikel 9). Det finns också en bestämmelse om religionsfrihet i Artikel 18.
 

Visst upplever palestinsk demokrati vissa svårigheter och hinder. Det största hindret är emellertid Israels ockupation. Den israeliska ockupationen är, som tidigare påpekats, demokratins motsats och den ger anledning att ifrågasätta ytterligare hur starkt förankrade demokratiska idéer är i Israel.
 
Så varför skall man prata med representanter för Hamas? Varför skall man ge palestinierna bistånd att bygga upp en egen stat? Varför skall man bekämpa ockupationen? Enkelt: Stöd Mellanösterns enda demokrati!
 

Henrik CarlborgVice ordförande, PGS