Israel spjärnar emot

Den nya palestinska samlingsregeringen har nu vunnit parlamentets förtroende och börjat arbeta. Norge har omedelbart erkänt den nya regeringen, liksom stora delar av den övriga världen ställer sig positiva. Till och med USA har mjuknat och sagt att de vill avvakta och först studera den nya regeringens program, ståndpunkter och handlingar. 

Endast Israel har omedelbart sagt att de inte vill ha med den nya regeringen att göra. Sannolikt innebär det att Israel inte kommer att gå in i några seriösa fredsförhandlingar eftersom Israel inte riktigt gillar den palestinska regeringens sammansättning och kanske har synpunkter på några formuleringar i dess program. Det är inte oväntat, som konstaterats tidigare på denna blogg. Men det är ologiskt. Det är ologiskt för att fredsförhandlingarna förs med PLO, inte med den palestinska regeringen. Det är också ologiskt på den grunden att den nya palestinska regeringen i sitt program har gått mycket långt för att tillötesgå omvärldens krav. Det talas t.ex. om en palestinsk stat på områden som ockuperades 1967, vilket innebär att Israel i praktiken erkänns av den palestinska regeringen. Det talas också om respekt för ingångna avtal. Dessutom har Hamas inte egen majoritet i den nya regeringen, trots sin dominans i parlamentet. Det är svårt att se vad Israel skulle kunna kräva mer.

Israel borde dessutom se till vad de själva gör. Israel har inte erkänt palestiniernas rättigheter och i flertalet israeliska partiprogram talas det om det judiska folkets rätt till Västbanken och Östra Jerusalem. Byggandet av mur och bosättningar fortsätter på ockuperat område och omöjliggör på sikt en tvåstatslösning. Och ändå är palestinierna beredda att förhandla med Israel.

Framför allt är det dock synd att Israel spjärnar emot. Med en stärkt palestinsk demokrati och med en arabvärld som är beredd att upprätta fullt normala förbindelser med Israel råder det nu mycket gynnsamma förhållanden för fredssamtal. Det vore mycket synd om denna möjlighet gick förlorad. I så fall kommer det politiska priset för Israel att bli högt.

Henrik Carlborg
Vice ordf. PGS

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.