Foto: Arne Malmgren
Loay Noafli är idag 19 år och bor i Abu Dis i Östra Jerusalem. När han var 17 år gammal kom israeliska soldater till familjens hus och grep honom mitt i natten. Soldaterna sa att de ville prata med honom utanför huset under fem minuter, men minuterna blev till ett år. Han fördes först till en israelisk polisstation i bosättningen Male Adummim, där de satte en huva över huvudet på honom och försedde honom med handfängsel. De började slå och sparka honom under tre timmar och de ville att han skulle erkänna att han kastat Molotowcoctails på den israeliska militären och att han tillhörde en illegal organisation. Han erkände inget. De tog honom till ett annat rum där de tvingade honom att skriva under ett papper på hebreiska.
Loay förstod inte vad som stod skrivet och ingen förklarade det för honom. För att undgå ytterligare slag och sparkar signerade han pappret. Loay vet än idag inte vad han skrev under. De fortsatte att slå honom och hotade med att gripa hans far och döda denne om han inte avslöjade kamrater som kastat sten. Loay tillfrågades om han ville bli spion åt israeliska militären. De lockade med att han då skulle han få mojlighet att studera på universitet och även få pengar. Loay vägrade trots att han utsattes för ihärdiga påtryckningar. Först efter två månader fick han träffa en advokat och det var i samband med en domstolsförhandling om förlängning av anhållandet. Åklagaren krävde från början fyra års fängelse. Loay placerades senare i Ofer militärfängelse. Där satt han tills domen avkunnades. Han dömdes till ett års fängelse och då hade han bara åtta dagar kvar av fängelsetiden.
Loay dömdes för att tillhöra en illegal organisation och för att ha kastat Molotowcoctails. Sanningen är att han endast har kastat sten och att han tillhor DFLP som inte är illegal. Inte vid något tillfälle fick han sitta och prata med sin advokat. Det var bara när det var domstolsförhandling som han fick tillfälle att träffa advokaten. Förhandlingarna hölls på hebreiska och tolken talade mycket bristfallig arabiska. Än idag förstår Loay inte mycket av den process han gått igenom.
Birgitta Elfström och Arne Malmgren