Fd barnfånge berättar, blogg 14

hamza_1175773128.jpg
Hamza och två av hans vänner vid muren
Foto: Arne Malmgren

I det palestinska flyktinglägret Aida berättar Hamza Zereina om sina erfarenheter från det israeliska militära rättssystemet. Han var 15 år gammal då han i februari 2004 första gången greps av den israeliska militären. Hamza Zereina blev väckt av att hela hans rum var fullt med israeliska soldater i krigsmundering som riktade sina M16 gevär mot honom. Han trodde att det var en mardröm, men han insåg snart att det var verklighet. Han forsågs med ögonbindel och handfängsel och fördes till en jeep.

Han kastades på jeepens golv tillsammans med fem andra ynglingar som gripits i grannhusen. Soldaterna satte sig ner och började trampa på dem. ”Det kändes som om de dansade dabke (folkdans) på mig”. En stor hund slapptes in i jeepen. Han blev rädd när hunden började slicka honom i ansiktet och han tyckte att det var fruktansvärt äckligt. I förhörscentret fick han ta av sig alla kläder utom kalsongerna.

Förhörsledaren sa att det var bäst att han erkände, för det fanns två vittnen till att han kastat molotowcoctails. Om han inte erkände, skulle han köras till ett annat ställe och där skulle han utsättas för fysisk misshandel. De ville att han skulle skriva under ett erkännande som var skrivet på hebreiska. ”Jag var bara femton är och jag förstod ingenting, men jag hade hört av andra att aldrig skriva under någon handling”. Han slussades mellan olika förhörscenter och efter sex månader blev han ställd inför militärdomstolen. Åklagaren krävde 33 månaders fängelse, men han dömdes dock ”endast” till 13 månaders fängelse. Efter fängelsevistelsen förlorade han totalt sin självkänsla. Han stannade i sitt hem under fyra månader och ville inte ha kontakt med någon.

En natt därefter blev han återigen arresterad. Han satt fängslad i 30 dagar och utsattes for tortyr, en metod som kallas for SHABE. Han sattes på en låg stol och hans händer och fötter bands vid stolen. Där fick han sitta en dag från kl. 11.00 – 04.00. När han blev frisläppt beordrades han att anmäla sig vid den israeliska militarförläggningen varje måndag. Hamza svarade ”om ni vill arrestera mig så finns jag i hemmet”. 

Han är fortfarande på fri fot, men hur länge?

Birgitta Elfström och Arne Malmgren

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.