Olmerts sista dagar

Det vi nu bevittnar är möjligen Ehud Olmerts sista dagar eller veckor som israelisk premiärminister. Att han har gjort ett så dåligt jobb hänger dock inte enbart ihop med hans bristande kompetens. Faktum är att jobbet som israelisk premiärminister i princip är omöjligt. Detta på grund av de inneboende motsättningarna i Israel, ideologin på vilken staten bygger samt den allmänna opinionen. Här är ett axplock:

 

Israel stoltserar med sina väpnade styrkor, som många upplever vara de bästa i världen. Samtidigt har Israel en bild av sig självt som litet, utsatt och hotat. En enda vinglig Kazzam-raket, eller en sten kastad av en tolv-årig pojke, räcker för att skrämma vettet ur hela landet.

 

Israel skryter med att landet skulle vara en demokrati. Samtidigt diskrimineras arabiska medborgare i Israel, och många judiska israeler skulle gärna se att de berövades sitt medborgarskap och deporterades. För att inte tala om Israels systematiska försök att bomba sönder Palestinas och Libanons framväxande demokratier.

 

Israel säger sig vilja ha fred och påstår sig till och med vara för en palestinsk stat. Samtidigt vägrar Israel dra sig tillbaka från de ockuperade områdena, vilket alla vet är en förutsättning för fred. Dessutom bygger Israel ut bosättningarna på ockuperat område, vilket alla vet förstör förutsättningarna för en palestinsk stat.

 

Enligt sionismen, den statsbärande ideologin, tillhör landet judarna på grund av judisk närvaro i landet för tusentals år sedan. Samtidigt förnekas palestinier rätten att återvända efter knappt 60 års frånvaro  trots att många har papper på att de ägt hus och andra egendomar i det som nu är Israel.

 

Många åberopar FN:s delningsplan från 1947 som folkrättslig grund för staten Israels existens. Samtidigt bryter Israel mot delningsplanen, liksom mot i stort sett all annan folkrätt som är tillämplig.

 

Många länder saluför sig som ?kontrasternas land?, men frågan är om inte Israel tar priset. Och det är dessa Israels kontraster som en israelisk premiärminister på något sätt måste navigera sig fram genom. Förhoppningsvis kommer kontrasterna att jämna ut sig i ett framtida Israel, vars invånare har en nykter syn på både landets förtjänster och landets brister, dess rättigheter och dess skyldigheter, och där man både är stolt över sitt land men också förstår vilken katastrof dess tillkomst var för palestinierna. I detta mer sansade Israel kommer det också att vara lättare att vara premiärminister.

 

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.