Inresan

Det är inte lätt att ta sig in i landet. Åtminstone inte om man är arab eller aktivist. Själv är jag lite av varje då jag har ett arabiskt namn och nu är här med Palestinagrupperna. Av de sju personerna i vår grupp valdes jag ut för förhör. Jag fördes till ett väntrum medan mitt pass fördes bort. I väntrummet sitter mest exilpalestinier som kommit för att besöka sin släkt. Barnen leker utan att ana situationens allvar. I rummet sitter också en sydamerikansk präst och en italiensk man. Den senare ar lika förvånad som alla oss andra över varför han hamnat här. Jag vågar inte prata med någon, jag vet inte vem jag kan lita på, men vi kommunicerar med vara blickar.

Efter ett tag kallas jag in till en israelisk soldat som förklarar att hon ska stalla ett antal frågor ”for security”. Är du saker på att Saltsjö-Boo, där du ar född ligger i Sverige och Inte i Iran? Är det säkert att du ar född i Sverige, vad heter din far? Vad heter din farfar? Varför är du har? Varför vill du se PGS projekt? Vad är PGS? Sedan åter till vänrummet, ännu en timmes väntan i total ovisshet, varpå jag åter kallas på intervju. Nu är det en ny soldat som ställer samma fragor, ?Boo, ligger inte det i Iran – är du säker?, de registrerar min e-post och telefonnummer. Hänvisas åter ut till oviss väntan.

Under hela tiden vet jag att åtta personer väntar på mig utanför flygplatsen ”Väntar fortfarande på mitt pass” SMS ar jag ut till dem nar två timmar har gått. En palestinsk man berättar att han ar från USA, han hade hyrt en hyrbil för att ta sig till sina släktingar, men bilen har han antagligen nu missat. Hur lång tid tar det undrar jag? ?Ingen vet, svarar han, ibland två timmar, ibland fem timmar, ibland får man inte komma in?. En ung palestinsk man har tappat tålamodet och ber upprört om att få veta något. Den kvinnliga soldaten vrålar tillbaka att om han inte håller sin käft så kommer det ta väldigt lång tid, och är han riktigt otrevlig kommer han inte komma in över huvud taget. Efter tre timmars väntan hör jag mitt förnamn, ”Sahar”, du kan gå nu, ditt bagage finns i Lost and Found avdelningen. Jag går, men känner mig nu hårdbevakad då jag är registrerad från topp till tå. ”It is for security” ekar det i mitt huvud.

Sahar Nejat

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.