Tordagen den 1 november

Till Ramallah igen för möte med Shawan Jabarin, generaldirektör för advokatorganisationen al-Haq (Rättvisan). Jag berättar om min bakgrund, jag vet det mesta om ockupationens vardag. Men vad finns det för strategi idag?

SJ: ”Jag är pessimist, ingen lösning de närmaste tio åren. Israel kommer att anfalla Gaza med full kraft (Försvarsminister Ehud Barak – samme Barak som var premiärminister 2000 – säger detsamma i al-Quds idag, sid 1: ”Vi närmar oss tidpunkten för en omfattande militär aktion i Gaza”.) SJ är säker på att palestinierna vinner till slut. Jag instämmer. Men det kan ta MYCKET lång tid. Vi är överens om att det behövs en ny Salah al-Din, mannen som befriade Palestina från korsfararna i slutet av 1200-talet.
Huvudgatan i Östra Jerusalem är uppkallad efter honom. Idag lägger jag märke till att det faktiskt står på gatuskylten vem han är, att han ”befriade” staden från korsfararna. Dock bara på arabiska. Varken på hebreiska eller engelska.

Vi har en lång och trevlig diskussion. Men något svar på min fråga får jag inte. Vad finns det för palestinsk strategi? Landet är delat, inbördeskriget hänger i luften, Gaza är ett fängelse, president Abbas sitter i knäet på USA, en motorganisation till PLO håller på att ta form. Finns det någon strategi? Jag vet inte. Palestinierna tycks inte heller veta. Tidningarna är fulla av debatter och rapporter om nya organisationer. En del vill slåss mer, andra mindre. En del inte alls.

Kanske fanns ”lösningen” mellan raderna i två artiklar i Jerusalem Post igår. ”Peres : Building atom reactor was one of my main acheivements”. Bredvid: ” Mubarak unveils nuclear energy ambitions”. Inte för att Mubarak, som sitter i USA:s knä, kommer att bygga en bomb mot Israel. Men vad vet vi om en egyptisk president om tio, tjugo år? Förr eller senare kommer det att finnas en arabisk bomb. Om Palestinafrågan då inte är löst.. Inser inte omvärlden vad som kommer att ske? Naturligtvis kommer Israel att ”vinna” ett atomkrig också, precis som i-landet Israel vunnit alla krig mot sina u-landsgrannar. Men räcker de överlevande judarna för en judisk stat? Araber nog till en stat lär bli kvar. Dock snarare i Marocko än i Palestina.

Yvonne (Fredriksson, PGS platschef i Jerusalem) berättar att vi inte tycks få tillstånd att åka in i Gaza. Det är för farligt. Israelerna bör veta, det är ju de som hotat med att bli farliga.

Förr brukade jag säga: Det blir storkrig om Palestina varje årtionde: 1948, 1956,1967,1973, 1982. Men på 2000-talet smäller det oftare. Jenin 2002. Libanon 2006. Gaza 2006. Och 2007? Iran? Gaza igen? Syrien?