Per Gahrton dag 5

Jag, Drude och Yvonne Fredriksson, PGS:s platschef i Palestina träffar Mustafa Barghouthi i Ramallah. Det var han som fick 17 % av rösterna i presidentvalet 2005.
    I parlamentsvalet 2006 fick hans lista två platser. Han är sekulär, lite till vänster om mitten och jobbade hårt för att överbrygga motsättningarna mellan Hamas och Fatah efter valet 2006. Det var han som var en av arkitekterna bakom samlingsregeringen i mars 2007. Han blev själv informationsminister, men upptäckte då att Fatah-folk fortfarande satt hårt på hela administrationen och saboterade för icke-Fatah-ministrar. Ändå kände han hopp och trodde att EU skulle upphäva bojkotten, precis som många EU-politiker hade lovat och 150 före detta presidenter, statsministrar och utrikesministrar, däribland Carl Bildt, hade krävt i september 2006. Men som tydligen Bildt glömde när han blev utrikesminister en vecka senare. Samlingsregeringen kunde inte fungera. Israel och USA hade andra planer. Hamas serverade svepskälet med sin ”statskupp” i Gaza. Mahmoud Abbas sparkade samlingsregeringen och införde undantagstillstånd. Men sådant måste godkännas av parlamentet inom 30 dagar. Men parlamentet har inte kunnat jobba, Israel satte ju 45 ledamöter i fängelse – där de fortfarande sitter!!!

Så det nuvarande läget är olagligt. Och demokrati och rättsstat håller på att vittra sönder. ”Vi håller på att förlora allt vi byggt upp av demokrati under tio år”, säger Mustafa. President Abbas har t ex dragit in tillståndet till över 100 folkrörelser och NGO. Jag skäms som en sorts företrädare för ett EU-land. Han är mindre orolig för Hamas. Där finns flera olika fraktioner: moderata, pragmatiska – och så extremister. Just nu pågår en debatt inom Hamas inför öppen ridå. Läget i Gaza är ohållbart. Risken för en upprepning är noll, menar Mustafa. Han har en färsk opinionsundersökning som visar att Hamas förlorar, utan att Fatah för den skull vinner. Därmed finns chans för nya mellangrupper som till exempel Mustafas parti Al Mubadara (Nationella Initiativet). Mustafa är just hemma från USA. Där har han haft en hel del förfärliga upplevelser och blivit övertygad om att USA struntar i demokrati. Det enda som gäller är ”Regime Change”.

På kvällen är Drude och jag på middag hos konsul Eliasson med anledning av ett besök av en delegation från europeiska socialdemokratiska partiet med Carin Jämtin i spetsen. Där träffar vi bland annat Rafiq Al-Husseini, som är chef för president Abbas kansli. Han betonar att ett absolut villkor för förhandlingar med Hamas är att Hamas återställer situationen till före ”statskuppen” i Gaza. Samtidigt försäkrar han att PLO inte tänker göra fler eftergifter för Israel. Detsamma tjatas om och om igen i palestinska massmedier – ”inga eftergifter”. Nej, vilka eftergifter skulle palestinierna göra när de redan gett upp 78 % av Palestina genom att acceptera 67 års gränser? Men i Jerusalem Post menar en högerskribent att judarna bestals på 80 % av ”sitt land” när Transjordanien avskildes från det brittiska mandatet efter första världskriget. Så det finns många synsätt!! Skillnaden är att högerisraelernas synsätt bygger på religiös tro och vidskepelse och palestiniernas på folkrätten och FN-stadgan.Rafiq Husseini vet att marken gungar under fötterna på den USA- och EU-stödda Abbas-regimen. Missnöjet bland befolkningen växer. Vad har Osloprocessen och 14 års fredsförhandlande gett palestinierna? En palestinsk byråkrati som många upplever som korrumperad, och ett allt sämre vardagsliv.

På förstasidan av Jerusalem Post finns en bild av Fatah-poliser som tränar tillsammans med israeliska poliser för att skapa lag och ordning! Mustafa Barghouthi sa till oss att han är rädd för att den Palestinska Myndigheten håller på att förvandlas till en polislakej till Israel. Från Europa minns man ockuperade länder under andra världskriget där vissa politiker valde samarbete med ockupanten och satte egna motståndskämpar i fängelse. Efter kriget blev de avrättade som landsförrädare. Men det är förstås resultatet som räknas. Om Abbas kommer tillbaka från Annapolis med en palestinsk stat inom 1967 års gränser med Östra Jerusalem som huvudstad blir han hjälte och hamnar i historiens finrum. Om inte – då har han en given plats i historiens skräpkammare.

Carin Jämtin påstod i sitt lilla kvällstal att företrädare för den israeliska vänstern som hon träffat var förhandlingsvilliga och inställda på ”eftergifter”. Men när israeler talar om ”eftergifter” brukar de mena i förhållande till sina olagliga erövringar, inte i förhållande till vad folkrätten ger dem rätt till. Dessutom regerar vänstern inte i Israel. Vad händer om Abbas&Co kommer hem från Annapolis med en erkänd ”suverän” stat på hälften av Västbanken plus Gaza, med israelisk totalkontroll över all yttergränser, flygplatser, hamnar och israeliska baser inne i lilleputt-Palestina och israeliskt överbefäl över alla palestinska väpnade polisstyrkor? Det blir uppror, sa Mustafa Barghouhti. Men orkar palestinierna med ett uppror till?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.