Idag träffar en kvinna som tidigare var inflytelserik kvinnominister i Fatah-regeringen fram till valet 06, Zahira Kamal. Idag är hon direktör för Palestinian Women’s Research; Documentation Center, Ramallah.

Drude, som är expert på kvotering för att få in fler kvinnor i politiken (kvotering finns i fler än 100 länder, bl.a. Palestina) vill veta mer om detaljerna kring det palestinska kvoteringssystemet.
     Zahira är entusiastisk, kvoteringen har hjälp in massor av kvinnor i beslutsförsamlingar på alla niåver. Men är det inte ”fel” kvinnor som kommer in, t ex från Hamas-kvinnor? En del sekulära palestinskor tycker det. Men inte Zahira Kamal. Hon är visserligen sekulär själv, men anser att många Hamas-kvinnor är väl kvalificerade och dessutom inte så reaktionära som man kan tror. De för kvinnosaken framåt på sina villkor, i sina miljöer.

Sedan har vi en paus i mötesprogrammet och tar en rundtur till den jättelika israeliska kolonin Maale Adumim som ligger som en propp öster om Jerusalem och klipper av södra Västbanken från Norra. Taha har ju Jerusalemskyltad bil och kan köra in, trots två vägspärrar som, enligt Taha, är bemannade av beduiner! Men Taha talar hebreiska, vill inte visa att han är palestinier. Vi vinkas förbi. Taha blir upprörd över att beduiner (=araber) vaktar vägspärrar för israeler. Kanske är det folk från samma beduinklaner som har drivits bort för att ge plats för Maale Adumin?! Vi ser flera utfattiga beduinläger i dalgångarna längs vägen. Taha påstår också att muren byggs av palestinska händer och att förre talmannen (och nuvarande förhandlingsledaren) Abu Ala blivit rik på cementleveranser till den.

Maale Adumim är en storstad, som Täby ungefär! Den ligger utspridd på ett antal kullar. – som en svensk villaförort, med nybyggda hus, välputsat, europeiskt. På toppen av en grannkulle syns också husvagnar. Är det en ny koloni som Israel ska kunna ”utrymma” för att ge intryck av att göra en ”eftergift”?

På eftermiddagen träffar vi Albert Aghazarian, armenisk palestinier som vet allt om sin stad. Har tar oss med till en fantastisk takvåning (som tillhör en bortrest vän) med utsikt över hela Gamla Stan och omgivningarna österut: Victoria Augustasjukhuset, Hebrew University, Brigan Young University, etc. Han drar en lång historia från Mohammed Alis styre på 1830-talet till idag. Pekar ut en ny synagoga i det judiska kvarteret. Han dömer ut sionismen. Utan avskaffande av sionismen finns ingen lösning! När vi sedan vandrar runt ser vi judiska illegala bosättningar på taken till muslimska eller kristna bostäder!! Är de riktigt kloka?

Tar med oss till ett litet museum med dockor som föreställer präster i alla de orientaliska samfundens dräkter. Jag känner igen flera, t ex den syriska ortodoxa kyrkan. Sedan till ekumenisk minneshögtid i Notre Dam p.g.a. 40 årsdagen av ockupationen där alla dräkterna dyker upp igen
–på levande personer! Albert översätter för Drude. Det blir många tal. ”Vissa väljer väpnat motstånd, andra icke-våldsligt”. Detta är en manifestation mot pengarnas och vapens makt! Mot den rasistiska separationsmuren! Beröm för Carters, Pappes och Israel Lobby-böckerna. Men också: Nej till våld och hat, löna icke ont med ont! För fredligt motstånd.

Alla läser Jerusalem-bönen:
Om du inte kan vara min stad, O Jerusalem, så är du ändå mitt Jerusalem.
Om du inte kan vara min jord, O Jerusalem, så är du ändå mitt tempel.
Om du inte kan vara min identitet, O Jerusalem , så är du ändå min böneriktning.
Du är min stad och min fars stad och mina förfäders stad, o.s.v.

Sånger av Reem Bana och Mustafa al-Kurd, kristna och muslimska böner (den muslimska lästes av kvinna med huvudduk!).
    Modern sensuell dans mot muren. Unga kvinnor i åtsittande kläder på scenen. Tydligen inte för provokativ för Jerusalempubliken. Men skulle den kunna dansas i Gaza? I Nablus?

Men att vissa muslimer inte är ensamma om kvinnliga tabun påmindes jag häromdagen av en frågor&svar spalt i Jerusalem Post.
Rabbi Shlomo Brody fick frågan från en ortodox judisk kvinna varför hon på besök hos haredi (extremortodoxa) släktingar inte fick delta i ”zemirot”- sång på Shabbat. Rabbinen svarade: På 200-talet slog en lärd Shmuel fast att ”kvinnans röst är syndig och leder till ”olagliga eller distraherande tankar”. Och så vidare med rabbi efter rabbi som till slut förbjöd män att lyssna på kvinnliga sångare i radion.
Dock finns det en rabbin som säger att män kan lyssna på kvinnosång förutsatt att de aldrig har sett sångerskan på bild!! Tala om dårhus!