Hur dum får man bli?

Någonstans, någon gång, har jag läst en definition av dumhet: att göra exakt samma sak flera gånger, men att varje gång förvänta sig att resultatet ska bli annorlunda än det resultat man konsekvent har fått varje tidigare gång.

Är det denna typ av dumhet vi åter ser prov på i Mellanöstern? Ser vi återigen en”fredsprocess” beestående av förhandlingar på diplomatisk nivå samtidigt som situationen i verkligheten, i det ockuperade Palestina, blir allt värre? Högtidligt tal om tvåstatslösning och fred, samtidigt som Israel bombar och dödar, bygger mur och bosättningar? Med andra ord, ser vi återigen just en sådan ”fredsprocess” som aldrig har fungerat tidigare och som aldrig heller kommer att fungera i framtiden, vilket alla borde begripa?

Att döma av rapporter i media och från PGS:are som nyligen varit i området är svaret, tyvärr, jakande. Om det i första hand beror på dumhet är dock en annan fråga.

Israel är för en tvåstatslösning, sägs det. I regeringspartiet Kadimas valplattform talas det dock om att den israeliska nationen skulle ha en nationell och historisk rätt till hela Israel (vilket i deras språkbruk inkluderar Gaza-remsan, Västbanken och Östra Jerusalem). Kadimas mer extrema koalitionspartners har ännu mer fanatiska åsikter. Av någon anledning har dessa extrema ställningstaganden inte lett till några sanktioner mot Israel. Sedan är det bara att lägga ihop två och två: Partiprogram som fortfarande tycks utgå från tanken på ett Storisrael, ett febrilt bosättningsbyggande på ockuperat område samt en ”fredsprocess” som rökridå för att skyla över en rasistisk expansionspolitik. Det må knappast leda till fred, men har fungerat förut på så sätt att Israel har kunnat flytta fram sina positioner. Israel räknar med att det kan fungera igen.

Det är således inte israelerna som gör sig skyldiga till den typ av dumhet som jag nämnde inledningsvis; de vet precis vad de försöker göra (och det är inte att åstadkomma fred). Man kan däremot ifrågasätta omdömet hos dem som genuint tror på att dagens ”fredsprocess” skulle vara mer framgångsrik än de tidigare. En liten tröst är måhända att dessa lättlurade personer blir allt färre.

 

Henrik Carlborg

Vice ordf. PGS

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.