Moment 22


Cliff Hotell  november 2007 Foto: Anna Wester

Igår deltog jag vid en rättegång i Jerusalem i District Court om Cliff Hotel som vi tidgare skrivit om i Palestina NU.

Ali Ayyad, hans fru Signe Marie och Alis bröder är alla gamla vänner till PGS och tidgare bodde vi alltid på hotellet. Jag tror att det är flera hundra svenskar som bott där under årens lopp och upplevt många bra och roliga stunder där. Själv firade jag min 40 årsdag där med över 100 gäster.

Israel har under lång tid försökt ta över hotellet och 2003 gick militären in och ockuperade det och sedan dess har kampen pågått. Gårdagens rättegång är bara en i ledet, nu försöker staten använda sig av ”The Absentee Property Law ”

Vi var ett flertal som uppmärksammat att rättegången skulle vara så jag var där i sällskap av diplomater från Sverige, Frankrike, Norge, Storbritanien och USA. Storbritanien kom i sällskap av hebreisktalande tolk från organisationen Ir Amin. Domaren uppmärksammades på den internationella närvaron. Hela rättegången hölls på hebreiska och endast Ali Ayyad hade tillgång till tolkning från hebreiska till engelska. Hans bröder som också närvarade fick ingen tolkning till arabiska.

Rättegången igår var principiellt viktig då frågan om Cliff Hotel:s status pågått under flera års tid och utgången kan skapa prejudikat för liknande fall i framtiden. Cliff hotells ägare, Ali Ayyad representerades av sin advokat Shlomo Lecker.

I frågan om Israels rätt att använda sig av Absentee Property Law argumenterade Lecker för att denna lag är illegal och icke applicerbar i östra Jerusalem. Hans tes understöddes av ett uttalande som Israels attorney general gjort 1968 och som konstaterade att lagen var avsedd för 1950-talets kontext och inte för nutid.

Försvaret använde sig delvis av säkerhetsargumentet delvis av Absentee Property Law för att förklara varför ägaren inte tillerkänns rätten till sin egendomen. Shlomo Lecker kunde acceptera att Israel använde sig av säkerhetsargumentet trots att han tyckte detta var helt nonsens. Han anser detta på grund av att egendom som beslagtagits av säkerhetsskäl lagligen medför

– att ägaren till egendomen kompenseras
– att beslutet måste förnyas var 10:nde månad
– att beslutet upphävs efter 18 månader om det inte fattats beslut om att säkerhetsargumentet fortfarande är relevant

Säkerhetsargumentet skulle i så fall kunna underlätta för familjen att återfå rätten till sin egendom.

Lecker menade att kärandens bevisning i fallet var ganska svag då hotellet ligger avgjort i Jerusalem och ägarna har Västbanks ID men inte Jerusalem ID-kort. Det finns ingen dokumentation på att Ali Ayyad äger egendomen eftersom denna registrerats i hans fars namn och fadern uppges vara frånvarande (död sedan många år). Ägarskapet ifrågasätts dock inte i detta fall. Lecker menade också att den israeliska staten medvetet vilselett familjen då man under 37 år inte informerat ägarna om att de måste söka permanent ID-kort i Jerusalem då Israel anser att hotellet ligger i Jerusalem.
Att man under alla år som jag vet har betalt skatter, sophämtning, vatten och el till Betlehem- distriktet som bevisligen ligger på Västbanken tycks vara irrelevant.
Här nere är det lätt för människor att fastna i en Moment 22 situation.

Leckers förhoppning med rättegången är att få the Absentee Property Law ogiltigförklarad och om detta inte lyckas i District Court har han för avsikt att ta fallet vidare till Högsta domstolen.

Slutplädering kommer att hållas torsdagen den 18 september klockan 9:30. Då är jag tyvärr inte i Jerusalem men kommer att få information fråm de som deltar.

Yvonne Fredriksson

Det här inlägget postades i Yvonne Fredriksson. Bokmärk permalänken.