Statslösa palestinier behandlas rättsvidrigt i asylprocessen

Jag hoppas att det är med uppkavlade skjortärmar som Mikael Ribbenvik, den nya chefen på Migrationsverkets rättsenhet, startar sitt jobb. Där finns många intressanta och svåra frågeställningar att sätta tänderna i. Det behövs en chef som vågar föra en öppen dialog, vågar möta oliktänkande, vågar fatta vägledande beslut som är rättssäkra, förutsebara och snabba, vågar tänka nytt och stort. Mikael Ribbenvik har fått möjligheten att visa den väg som leder till att alla asylsökande får en ”rättvis rättegång”. Så är det inte idag.

Under min tid på verket kämpade jag i total motvind för en rättssäker prövning vari identitetsfrågor skulle ha en framskjuten plats. Det tycks nu som om var och en gör som den vill. Ju snabbare ett beslut kan fattas desto bättre. Budgeten får inte överskridas. Kvalitén har ingen betydelse för ”den som får ett negativt kan ju alltid överklaga” och ”vi chansar med ett negativt beslut så får vi se vad Migrationsdomstolen säger”. Asylprocessen har i mångt och mycket blivit en lotterimaskin. Den som har tur får sitt ärende handlagt av duktiga handläggare och beslutsfattare. Jag agerar som ombud för en handfull asylsökande som kommer Mellanöstern och jag möter många andra asylsökande. Jag är mer än bekymrad över de rättsvidriga beslut som fattas och hur dålig kunskapen är om särskilt statslösa personers rättsliga ställning i Mellanöstern. Migrationsverket har inte ens viljan att sätta sig in i de statslösas situation trots att Sverige har ratificerat konventionen om statslösa personers rättsliga ställning och konventionen om att reducera antalet statslösa personer. Migrationsverket blundar för Casablancaprotokollet eller kanske inte ens känner till det.

Jag sätter nu ett hopp till att den nya rättschefen är en handlingens man och att han tar itu med de statslösa personernas rättsliga ställning innan alltför många kommer att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling.

Jag hoppas att rättschefen särskilt funderar på följande.

* är det i linje med mänskliga rättigheter att utvisa statslösa personer till Gaza som styrs av en terroristorganisation? Behöver statslösa personer inte ens grundläggande mänskliga rättigheter i landet/området dit de skall verkställas till?

* varför beviljar vissa asylenheter ett års anstånd eller kortare tid med verkställigheten till Gaza och andra enheter beviljar inte anstånd

* varför sätter verket mer eller mindre krav på Saudiarabien att ta emot statslösa personer vars arbetsstillstånd gått ut. Är det i linje med mänskliga rättigheter att kräva av en statslös flykting eller en statslös person att söka ett jobb i ett land där de inte ens beviljas grundläggande mänskliga rättigheter?

* varför likställer verket en statslös person eller en statslös flyktings rättsliga ställning med en medborgare i det land dit verkställighet skall ske

* om det inte är nödvändigt att verket anordnar ett seminarium om ”Statslösa personers rättsliga ställning”

* om det inte är nödvändigt med en utbildning om ”barnets bästa”

* är det i linje med mänskliga rättigheter att utvisa statslösa barnfamiljer till Bagdad, Libyen, Libanon och ett ensamkommande statslöst barn till ett visst område i Bagdad vars mor och syskon är registrerade flyktingar på gränsen mellan Irak och Syrien

Birgitta Elfström
PG Varberg

Det här inlägget postades i Birgitta Elfström. Bokmärk permalänken.