Ahmed utanför American School

– Här fanns min skola säger Ahmed och pekar på högen av tegelstenar, murbruk, glassplitter och förvridna armeringsjärn. Mitt i förödelsen kan man se en demolerad skylt där det står ”American School of Gaza”.
– Nu kan jag inte gå i skolan mer tillägger han och ögonen fylls av tårar.
De israeliska F-16 planen har dödat en trettonårings dröm.

Ahmed har sju syskon och bor med sina föräldrar i flyktinglägret Beach Camp. Han var duktig i skolan och eftersom hans föräldrar är fattiga fick han stipendium för att gå i den amerikanska skolan. Skolan drevs av en privat stiftelse och hade satsat mycket på att få duktiga lärare och modern pedagogik. Han drömde om ett bättre liv och studier vid universitet – nu drömmer han om sina döda kamrater.

Det är den första dagen efter kriget som den israeliska armen börjar släppa in media och några hjälporganisationer i Gaza. Tillsammans med Ahmed och hans pappa Samir reser jag runt för att få en uppfattning om förödelsen. Stora delar av Gaza ser ut som om det har varit en jordbävning som dragit fram. Döda åsnor och får ligger längs vägen, vatten läcker från förstörda vattenledningar. Runt om i Gaza sitter familjer utanför sina sönderbombade hus, de letar efter förlorade ägodelar och gör upp små eldar för att värma sig och laga mat. Ahmed är duktig på engelska och hjälper till när pappa Samir inte klarar att översätta från arabiska.

Vi går in ett hus där deras vänner tidigare bodde. Pappan i familjen visar mig runt i lägenheten som är fullständigt demolerad. De israeliska soldaterna hade förskansat sig här för att kunna beskjuta husen i omgivningen. Möbler och kylskåp var helt förstörda, väggarna sönderslagna och överallt otroligt nedsmutsat. Till och med barnens leksaker var sönderslagna, de hade tömt dotterns skolväska och sedan trampat runt bland skolböcker och stenciler. Då kommer jag att tänka på de TV bilder jag sett; hur de israeliska soldaterna samlas till bön efter en genomförd attack. Vilken Gud ber man till efter att ha förstört livet för en fattig familj i Gaza?

Senare på dagen äter jag middag med familjen jag besöker. Dom beskriver sina mardrömsnätter de senaste tre veckorna; ingen kunde sova föräldrarna var lika skräckslagna som barnen, alla sökte skydd och sov tillsammans i det rum man trodde var den säkraste platsen i huset. Föräldrarna försökte vara lugna inför barnen men alla var traumatiserade och utmattade. Nu efteråt så märker jag, som är på tillfälligt besök, hur den fjortonåriga dottern inte vill vakna utan helst sover hela dagen – hennes skola är också förstörd. Den nioårige sonen är hyperaktiv och kan inte sitta still en sekund och treåringen klänger sig oavbrutet fast vid mamma eller pappa . Långt ifrån de glada och trygga ungar de tidigare varit.

De beskriver för mig den ångest de levt med de senaste veckorna. Jag får ont i magen, känner mig helt matt och kan inte äta mer. Inuti mitt huvud dyker en massa bilder upp från ett utbombat flyktingläger i Libanon 1982. Då hette kriget ”Fred i Galiléen” – nu hette det ”Gjutet Bly”, då som nu är det israeliska F 16 plan som slår livet i spillror för fattiga palestinska familjer. Då som nu förklarade Israels regering att detta var fullständigt nödvändigt för Israels säkerhet.

Hur länge ska det ska det så kallade världssamfundet låta denna politik av ”ondska utan gränser ” fortgå? Vi är alla förlorare.

Lisa, Palestinagrupperna i Sverige,
Gaza 090125