Resa i Libanon, del 1 av 3

Under påskveckan besökte en grupp av PGS biståndsutskott några av de palestinska flyktingläger som finns i Libanon och de nuvarande projekt som PGS stödjer. Denna gång besökte vi tre olika organisationer som arbetar för palestiniers rättigheter i Libanon: Naba’a, en organisation som jobbar med barn-och ungdomars rättigheter i flertalet av de palestinska flyktinglägrena; Children of Al Jaleel center, en organisation i Al Jaleel (Wewel) camp i Baalkbak som också jobbar med barn och ungdomar, samt vår sedan länge väletablerade samarbetsorganisation Palestinska Röda Halvmånen (PRCS) utanför Tripoli i Beddawi camp.

© Antonio Fernandez de la Torre

Varje gång vi besöker till Libanon blir man lika tagen av den otroliga kontrasten mellan Beirut och resten av landet. Färden till ett av de palestinska flyktinglägrena, via Beirut ”downtown” med sina luxuösa affärer och caféer, är som att göra en resa från ”Nord till Syd”, från en rik välfärd till ett så kallat utvecklingsland, en resa som tar mindre än en timme. Men, under den ytligt lyxiga fasaden ser man en annan bild av Libanon, där statsskulden har nått 50 miljarder dollar och arbetslösheten stiger i samma takt som matpriserna. I UNDP:s Human Development Report från 2009 har Libanon sjunkit tre steg när det gäller Human Development Index, till 83:e plats.

Det första av våra besök tog oss till Saida, där Naba’a (Development without Borders) har sitt huvudkontor. Tillsammans med Naba’a stödjer PGS ett projekt inom ’Early Child Development’ där Naba’a bedriver förskoleverksamhet i två flyktingläger och hjälper barn från mer socialt och ekonomiskt utsatta familjer att förbereda sig för UNRWAs tuffa skolprogram.

Ali, en av Naba’a:s projektledare, tog oss ner till Al Buss camp utan för Tyr och efter att ha visat upp våra tillstånd inför militären i den libanesiska ’checkpoint’ som kontrollerar all trafik in och ut ur lägret, kom vi lite försenade fram till det Morsdag firande som Naba’a arrangerat med barnen på den förskolan de bedriver i lägret. Med sång och dans, där föräldrar och syskon klappade med i uppmuntrande takt hyllades alla mödrar i lägret. Vi hade dock inte mycket tid att stanna och prata med deltagarna eftersom Naba’a även fixat med ett besök i Rashidyeh camp, som också ligger i Tyr.

Samtal i Naba'as förskola i Rashydieh. © Antonio Fernandez de la Torre

Atmosfären i Rashydieh var mycket lugnare än i tidigare läger vi besökt, som exempelvis Beddawi och Nahr el Bahred camps, och lägret har också något mer av en lantlig prägel då det omges av åkrar och små jordbruksplättar. Förskolan som Naba’a bedriver är välorganiserad och barnen kan här spendera delar av sin tid på centret i den lilla lekparken som är anpassad till barnens åldrar och få rätt till att leka, en av Barnkonventionens grundläggande rättigheter.

Hemma hos familjer i Rashydieh

Hemma hos familjer i Rashydieh © Antonio Fernandez de la Torre

Vi fick också förmånen att besöka två familjer vars barn går i Naba’a:s förskola. Som så ofta blev vi mötta av en stor gästfrihet trots den kärva livssituationen de flesta tvingar leva i. Mammorna till barnen berättade om möjligheten som Naba’a erbjuder om att lära sig mer om relationen till sina barn samt att barnen verkar älska att komma till Naba’a:s center.

Text: Alfonso Lozano
Illustrationer: Antonio Fernandez de la Torre
Fler av Antonios illustrationer från resan finns här.

Det här inlägget postades i Alfonso Lozano. Bokmärk permalänken.