Resa i Libanon, del 3 av 3

Uppföljningsresan till Libanon som genomfördes av PGS projektledare under påskveckan innebar även ett besök till staden Baalbak, som har anor från långt innan romarna började bygga templet som idag utgör den största attraktionen i staden. Här finns ett palestinskt flyktingläger som i folkmun kallas for Al Jaleel, döpt efter den del av Palestina varifrån de flest av invånarna tvingades fly under Nakban. UNRWA kallar dock lägret för Wavel camp, döpt efter den franska garnisonsbyggnad där de första flyktingarna sökte skydd 1948.

© Antonio Fernandez la Torre – Ayman Daher, en av initiativetagarna till ungdomscentret i Al Jaleel camp

© Antonio Fernandez la Torre – Ayman Daher, en av initiativetagarna till ungdomscentret i Al Jaleel

Ali och Aymad jobbar här sedan 2007, efter att ha fått idén om att starta ett ungdomscenter i Al Jaleel baserat på de erfarenheter de haft med ett liknande projekt i Shatila under flera år. Efter en liten trög start har nu centret börjat ta form och flera olika aktiviteter har arrangerats under de senaste åren, en del med ekonomiskt stöd från PGS såsom sommaraktiviteter och anti-rök kampanjer. Centret är öppet för barn och ungdomar mellan 6-18 år och även här erbjuder man hjälp med läxläsning till elever som ligger i riskzonen för att lämna skolan, eller andra barn som behöver extra hjälp på grund av andra orsaker. Centret är litet men med en trevlig och positiv atmosfär där lärare och volontärer jobbar tillsammans med barnen.

Det sista stoppet på vår resa gick till norra Libanon och Beddawi camp, där vår partner sedan mer än 25 år tillbaka, Palestinska Röda Halvmånen, bedriver delar av sin verksamhet. Det lilla teamet som jobbar på rehabiliteringskliniken på Safad sjukhuset välkomnade oss och försåg oss med en uppdatering av projektet. PGS har just avslutat ett tvåårigt projekt som finansierats av Forum Syd och PGS egna medel, och ett nytt projekt ska just starta under ytterliggare två år framöver, fram till slutet av 2011.

© Antonio Fernandez la Torre – en av PRCS skrotade ambulanser utanför Safad sjukhuset i Beddawi camp

© Antonio Fernandez la Torre – en av PRCS skrotade ambulanser utanför Safad sjukhuset i Beddawi

Den lilla kliniken är nu väl integrerad inom PRCS sjukhus och leds av Siham Abu Dabouse, en välorganiserad kvinna som jobbat inom projektet sedan 1996. Flödet av patienter, vuxna såväl som barn är stadigt, och kliniken är välkänd i lägret för att erbjuda kvalitet och ett mer aktivt rehabiliteringstänkande. Människor med ryggbesvär kommer för att få råd och behandling, barn med skolios har möjlighet att delta i gruppträning, och ett hemrehabiliteringsprogram för personer med akuta och komplexa skador erbjuds av Faten och Zackaria när patienterna inte kan ta sig till sjukhuset.

De senaste åren har projektet fokuserat mer på förebyggande åtgärder och att öka förståelsen bland dem som bor i lägret för personer med funktionshinder och deras rättigheter. Kvinnogruppen som erbjuder ett gympa program 3ggr i veckan är ett exempel på en förebyggande hälsoaktivitet som blivit en succé i lägret. Denna grupp har nu en väntelista vilket visar på att det finns ett behov av aktiviteter för kvinnor när det gäller fysisk träning. En annan intressant utveckling är gruppen av personer med funktionsnedsättning som har etablerats, där ett 10-tal medlemmar gått samman för att själva föra sin talan om vilka behov och rättigheter de har i samhället. PGS stödjer genom samma projekt en del av deras aktiviteter, och bland annat har man öppnat en cafeteria som fungerar dels som en samlingsplats för gruppen, men som även gett arbetstillfälle för 2 personer och där en del av vinsten går till att utöka gruppens aktiviteter.

© Antonio Fernandez la Torre – Möte med den sk ’advocacy-gruppen’ i deras café utanför sjukhuset

© Antonio Fernandez la Torre – Möte med den sk ’advocacy-gruppen’ i deras café utanför sjukhuset

Trots de svårigheter och utmaningar som våra vänner och kollegor dagligen måste hantera i flyktinglägrena så fortsätter de sin kamp för att förbättra situation, för sig själva och för den övriga flyktingbefolkningen i Libanon. Det är en ständig kamp för att hitta stöd och finansiella medel för att fortsätta med projekten och servicen och hela tiden måste de övertyga internationella organisationer och bidragsgivare om situationen de lever i för att inte bli bortprioriterade eller glömda. Det är inte enbart den Libanesiska regeringen som ska ses som ansvarig för Palestiniernas situation i Libanon. Det är även vårt ansvar, Sverige, EU och övriga sk omvärlden som måste ta sitt ansvar för att se till att FN’s resolution från 1948 genomförs, och rätten till att återvända blir verklighet. PGS, som har som mål att stödja alla Palestinier i sin rätt till en egen stat och flyktingarnas rätt till återvändande, kommer att fortsätta ge sitt stöd även till flyktingarna i Libanon så och att deras situation inte glöms bort i nya fredsförhandlingar i Israel-Palestina konflikten.

Text: Charlotte Axelsson
Illustrationer: Antonio Fernandez de la Torre
Fler av Antonios illustrationer från resan finns här.

Det här inlägget postades i Charlotte Axelsson. Bokmärk permalänken.