I ett inte särskilt uppmärksammat pressmeddelande den 10 maj hälsar den svenska regeringen Israel välkommet in i den ekonomiska gemenskapen OECD. ”Israel har”, skriver den svenska handelsministern Ewa Björling, ”en högt utvecklad och starkt internationaliserad ekonomi och är därför en naturlig partner i OECD”. Man betonar särskilt att välkomnandet sker efter att ”en särskild granskning har gjorts av arbetsmarknads- och socialpolitiken med fokus på situationen för minoritetsgrupper”.

Den situation som den svenska regeringen alltså har granskat och godkänt är ett system där människor konsekvent bedöms och diskrimineras utifrån religiös och etnisk grund. Där icke-judar inte tillåts hyra mark, där människor inte kan gifta sig över religionsgränserna och där arabiska områden särbehandlas negativt vad gäller service och infrastruktur jämfört med judiska. Ett samhälle där människor med ”rätt” religion inbjuds att komma varifrån i världen som helst för att bosätta sig, medan flera miljoner fördrivna flyktingar inte tillåts återvända.

Det Sverige nu välkomnar är en politik som innebär ockupation och folkfördrivning, beslagtagande av mark för illegala bosättningar på Västbanken, ett system av stängsel, murar och avspärrningar, 600 militära checkpoints, speciella vägar bara för judar, etnisk rensning av den gamla staden i Jerusalem, omkring 12.000 politiska fångar varav 300 barn, avspärrning och utsvältning av befolkningen i Gaza, politiska mord och avrättningar av meningsmotståndare och olovligt innehav av kärnvapen. En provkarta av brott mot snart sagt alla FN- dokument och andra deklarationer som reglerar staters uppförande i världssamfundet.

Flera av de israeliska ledarna är efterlysta i domstolar i bland annat Storbritannien och Spanien för misstänkta krigsbrott – inte minst under offensiven i Gaza förra vintern. Men för den svenska regeringen är de alltså ”naturliga” partners som nu belönas med nya och förmånliga handelsavtal. I slutändan kommer vi att få se fler och billigare men blodsbesudlade israeliska varor på den svenska marknaden.

För en tid sedan avslöjades att den populära kolsyremaskinen ”Soda Stream”, saluförd som israelisk, i själva verket tillverkas i bosättningen Ma´ale Adumim på Västbanken. Det anses att ungefär 1/3 av alla israeliska produkter tillverkas på ockuperad mark – ingen vet säkert eftersom allt konsekvent saluförs som tillverkat i Israel. Det svenska välkomnandet till Israel innebär att ockupationen och kolonisationen av palestinsk mark i praktiken legaliseras och att folkfördrivning och apartheid – något Sverige en gång fördömde i det vita Sydafrika – åter blir rumsrent. Samtidigt fortsätter man utfrysningen och isoleringen av den demokratiskt valda palestinska ledningen.

Eftersom alla beslut i OECD måste godkännas av samtliga medlemmar, idag 31 stycken, hade den svenska regeringen med sin röst kunnat stoppa Israels inträde. Men gjorde det alltså inte. Alla organisationer och enskilda som bryr sig det minsta om demokrati och mänskliga rättigheter i Mellanöstern måste nu ställa de ansvariga för detta beslut till svars. Detta gäller förstås också människorättsaktivister i de andra OECD-länder som tagit samma eländiga beslut som det svenska. Hur tror den svenska regeringen att någon rättvis fred på detta sätt  skall kunna nås i konflikten? Varför gör man så här mot det palestinska folket?

Gunnar Olofsson, Ordförande i Göteborgs Palestinagrupp