Inget riksdagsparti stödjer Israels agerande

Vid Palestinagruppernas utfrågning av riksdagspartierna, förtjänstfullt modererad av Anna Karin Hammar från Svenska kyrkan visade det sig att det trots politisk oenighet om en hel del bedömningar, ordval och policyfrågor finns total enighet när det gäller några viktiga grundbultar. Det var en kunnig politikerpanel, samtliga har personligen besökt Palestina/Israel utom en som dock arbetat med frågan och besökt regionen.

+ Samtliga sju riksdagspartier anser att Palestinakonflikten måste lösas på grundval av folkrätten, inte med stöd av biblisk eller historisk ”rätt”. Det är alltså FN:s beslut och resolutioner som skall genomföras och eventuella avvikelser från detta kräver överenskommelse mellan parterna. Detta är också PLO:s ståndpunkt, men inte Israels.

+ Samtliga partier anser att Israel bryter mot folkrätten i minst något avseende, inte minst beträffande bosättningarna (särskilt i Jerusalem), som enligt samtliga partier är illegala. Också här hamnar alltså alla partier på PLO:s sida, inget på Israels.

+ Samtliga partier krävde hårdare påtryckningar på Israel. Maria Weimer, fp: ”Hårt tryck på Israel, så snart mänskliga rättigheter kränks”. Gustav Blix, m: ”Israel begår allvarliga brott mot folkrätten, sätt tryck på Israel!”. Henrik Ehrenberg, kd: ”Det ska vara obehagligt för israeliska politiker att möta internationella företrädare”.

+ Ingen partiföreträdare ville försvara de drastiska sanktionerna mot den demokratiskt valda Hamas-regeringen 2006. Flera tog till kraftord mot den politiken, kd ansåg t ex att den var ”knäpp”. Folkpartiet och kristdemokraternas representanter reserverade sig för att de i denna fråga inte företrädde sina partiers officiella politik, och moderaternas representant svajade lite, men tog ställning mot att bojkotten fortsatte 2007 trots att den Hamas-ledda koalitionsregeringen då hade accepterat det internationella samfundets krav, bl a om erkännande av Israel och nej till terrorism.

+ Samtliga partier slog fast att Hamas bör komma med i fredsförhandlingar, att framtida demokratiska val i Palestina skall respekteras, trots att samtliga, om än med olika formuleringar, markerade att de inte stödjer Hamas politik.

Finns alltså inga åsiktsskillnader mellan partier och block? Jo, absolut.

Är Israel en rasistisk apartheidstat? Ja, svarade Hans Linde, v, reservationslöst. Apartheid ja, men inte ren rasism, tyckte Mehmet Kaplan, mp. Ungefär detsamma svarade Ann Linde, s. Inget borgerligt parti ville använda orden apartheid eller rasism, även om centerpartiets Kerstin Lundgren sade sig ha bevittnat ”åtskillnadspolitik” som ju är vad apartheidbegreppet betyder. Kristdemokraterna tyckte att det finns rasistiska inslag på båda sidor, medan m betonade skillnad mellan staten Israel och de ockuperade områdena, där ”läget är oacceptabelt”.

Störst partipolitisk skillnad gäller dock frågan om att gå från ord till handling, från verbala påtryckningar till någon form av sanktioner. Samtliga borgerliga partier svarade nej, även om c betonade att man liksom de rödgröna vill ha samma regelverk för import som av export av vapen. S stödjer Palestinska Myndighetens färska bojkottkampanj mot varor från israeliska bosättningar och förordar, tillsammans med v och mp, slut på all vapenhandel mellan Israel och Sverige, liksom hemkallande av Sveriges militärattaché i Tel Aviv. Vänsterpartiet stödjer BDS-kampanjen reservationslöst, mp har inte som parti tagit ställning för BDS men stödjer enskilda BDS-initiativ.

Det stod dock klart att inget parti principiellt är motståndare till sanktioner som metod, inte ens moderaterna, vars representant visserligen (vilket kanske inte alla förväntar av en moderat) tog avstånd från USA:s Kuba-sanktioner, men försvarade sanktionerna mot bl a Iran och betonade att det visst kan finnas ”smarta” sanktioner. Maria Weimer, fp, tyckte att det är ”bra om man bojkottar varor från Israel om man inte gillar Israels politik”. Kd försökte visserligen påvisa ”artskillnad” mellan de sanktioner mot ett tjugotal länder som EU har igång och BDS-kraven mot Israel, men har man en gång accepterat sanktioner som metod mot folkrättsförbrytare kan det bli svårt att i längden säga nej till att metoden prövas även mot Israel.

Samtidigt vågar man konstatera att kunskapen om hur många och vilken sorts sanktioner EU faktiskt har på gång i nuläget inte är fullständig hos riksdagspartierna. Inte heller tycks de vara helt uppdaterade när det gäller det svenska, FN-stödda forskningsprojekt kring ”målinriktade sanktioner” som pågår i Uppsala i regi av bl a Peter Wallensteen och Mikael Eriksson.

En slutsats för Palestinagrupperna och BDS-kampanjen är att framgångsmöjligheter ligger i de konkreta detaljerna. Om man pratar allmänt om bojkott, desinvestering och sanktioner som metod mot Israel blir det nej från alla utom v och, med viss reservation, mp. Men börjar man specificera hur, mot vem och på vilket sätt börjar nejmuren spricka. Det syns redan tydligt hos s och några av de enskilda borgerliga företrädarna.

Om vi kan klargöra att det inte handlar om att bygga en mur runt Israel, inte om att göra mot Israel vad Israel gör mot Gaza, utan något mycket mer målinriktat som bara drabbar de ansvariga för den illegala ockupationspolitiken, kan opinionen börja röra på sig. Kan vi dessutom dra fram rimliga jämförelser, inte bara med Sydafrika, där målinriktade sanktioner gett resultat, finns det ännu större chanser att fler partier börjar påverkas, ungefär som s gått från försvar av vapenhandeln med Israel till att nu vilja stoppa den helt.

Det handlar nu inte minst om att förhindra att EU upphäver frysningen av uppgraderingen av associationsavtalet så länge Israel saboterar fredsförsöken, t ex genom nya bosättningar. Det handlar också om att få gehör för att folkrätten undermineras om Israel tillåts strunta i den, t ex Haag-domstolens utslag mot separationsmuren. Alla partier hyllar folkrätten och är känsliga för kritik för att de privilegierar Israel.

Sammanlagt gav PGS-utfrågningen intressanta lärdomar inför framtida opinionsarbete. Noterbart är att inget riksdagsparti ens antydde att Palestinagruppernaskulle ägna sig åt någon ”hetskampanj” mot Israel. Tvärtom uttryckte samtliga partirepresentanter minst en åsikt som tveklöst skulle hamna på Lisa Abramowicz’ ”hetslista”. Förhoppningsvis står partierna för samma politik som de redovisade inför PGS när de framträder inför Samfundet Sverige-Israel, Svensk Israelinformation och liknande organisationer.

Per Gahrton, ordförande Palestinagrupperna i Sverige

Det här inlägget postades i Per Gahrton. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Inget riksdagsparti stödjer Israels agerande

  1. Ping: Rösta för Palestina 2010 « Palestina Aktivism

  2. Ping: Inget riksdagsparti stödjer Israels agerande (via Palestinagrupperna i Sverige) « Champagnesocialisten

Kommentarsfältet är stängt.