Den 8 april 2010 erbjöd Svenska Dagbladet sina läsare en resa till ”Israel– där världsreligionerna islam, judendom och kristendom möts”. Denna resa hade starkt politiska förtecken då den gav intryck av att ockuperade palestinska områden tillhör Israel. I praktiken var palestiniernas närvaro raderad, liksom internationell rätt. Efter att Palestinagrupperna och andra uppmärksammat detta, drog SvD tillbaka resan. (se här)

Den 29 november 2010 dök artikeln ”Två städer – olika sidor av muren” upp i samma tidning, på samma resesidor. I detta fall är det Jerusalem och Ramallah som står i fokus och journalisten har ambitionen att jämföra dem som turiststäder. Jerusalem gestaltas i reportaget som en israelisk stad och ställs i relation till den palestinska staden Ramallah.

I artikeln nämns inte med ett enda ord att halva Jerusalem, det palestinska östra Jerusalem, är illegalt annekterat av Israel. Inte heller nämns att det är omöjligt för de palestinier som bor i Ramallah att besöka denna sin huvudstad. Den etniska rensning som pågår i östra Jerusalem berörs inte, eller att den palestinska befolkningen där saknar grundläggande demokratiska rättigheter och t.ex. inte får rösta i israeliska val. Jerusalem framstår tvärtom som en ganska idyllisk stad, där människor trängs i de myllrande basarerna på väg till de tre monoteistiska religionernas heliga platser. Att de heliga platserna vaktas av tungt beväpnad israelisk militär och polis, är inget som slagit artikelförfattaren.

Det hävdas felaktigt i artikeln att judar inte får resa till Västbanken och att Israels mur är byggd runt Västbanken, när den i själva verket till 90 procent är byggd inne på palestinskt område.

Ett resereportage är givetvis inte menat att vara politiskt. Tanken med att göra reklam för dessa resmål är också god. Men i ett reportage som blundar för verkligheten blir bilden i allra högsta grad politisk, hur välmenande ambitionen än är. Artikeln framstår närmast som något det israeliska turistministeriet skulle publicera som del av sin propagandaverksamhet.

När vi kontaktade SvD, korrigerade tidningens redaktör för avdelningen Resor omedelbart de rena faktafelen. Hon intygade att SvD tar detta på största allvar och nämnde att skribenten i fråga inte längre arbetar för SvD resor.

Även om reportaget nu är faktamässigt mer korrekt, kvarstår den romantiserade, vilseledande bilden av resmålet. Att som SvD ”ta för givet att våra läsare är insatta i konflikten och ockupationen” räcker inte. Man kan för det första inte utgå ifrån att läsarna ska se igenom dimridåerna och frågan kvarstår: varför över huvud taget publicera ett reportage som inte ger en korrekt bild av det som skildras? För oss som känner till situationen i Israel-Palestina framstår det ungefär som att mitt under brinnande apartheid i Sydafrika skriva en reseskildring om det moderna, trevliga Johannesburg där folk är som vi kontra det slitna men ack så hjärtliga Soweto, där invånarna är så tacksamma över att du hälsar på att de behandlar dig som en kung.

Av detta lär vi oss att det alltid, alltid är viktigt att framföra sina åsikter, negativa som positiva, eftersom okunnigheten om Israel-Palestina är skriande, även i våra mest etablerade medier. Samt att Israel, efter snart 44 års ockupation, fortfarande inte beskrivs som en ockupationsmakt. Allra minst i våra etablerade medier.

Johanna Wallin

Korrigerade artikeln: Två städer – olika sidor av muren