I onsdags deltog jag vid minneshögtiden för Juliano Mer-Khamis som blev brutalt mördad i Jenins flyktingläger i måndags. Hundratals människor samlades tidigt på morgonen i Al Medan teatern i Haifa där kistan stod på podiet så att människor kunde passera förbi och ta farväl. Filmen Arnas Children visades och vänner och kollegor höll tal. Kistan bars sedan genom de gamla statsdelarna i Haifa följd av palestinier och israeler sida vid sida, och vi var en del utlänningar där också.

Juliano kämpade hårt för att bygga upp Frihetsteatern i Jenin och genom konsten kämpade han för ett slut på den israeliska ockupationen. Han stod för alla människors lika rätt. För att människorna i Jenins flyktingläger skulle få möjlighet att ta ett sista farväl av honom fördes konvojen till Jallameh checkpoint.

Två bilar släpptes igenom vägspärren. Vi som kom från den israeliska sidan fick stanna där och långt borta såg vi människorna från Jenin. Vi skiljdes åt av staket, bommar och åter staket, vakter från privata vaktbolag med maskingevär och givetvis av soldater från israeliska armén.

Men under en halvtimme släpptes bilen med Julianos kista igenom till den palestinska sidan och människorna där fick en möjlighet att ta ett sista farväl och be för Juliano innan han fördes till sista vilan i kibbutzen Ramot Menashe där han nu är begravd vid sidan av sin mor Arna Mer -Khamis.

En del av de ungdomar som deltagit i Frihetsteaterns aktiviteter hade fått tillstånd att åka in i Israel för första gången någonsin för att få vara med på begravningen av Juliano. De lovade alla att fortsätta Julianos arbete i flyktinglägret och att inte ge upp sin kamp för ett bättre liv, att de ska följa i Juliano och hans mammas fotspår.

Yvonne Fredriksson

Läs även andra bloggares åsikter om Juliano Mer-Khamis, Frihetsteatern, Jenin, Haifa