Kofior från Hebron

Äntligen har jag fått tillfälle att åka tillbaka till Hebron för att besöka den enda kvarvarande palestinska fabriken som producerar Kofior. Resan blev av tack vare två tjejer från Bagdad Café i Stockholm som är här för en planeringsresa inför ett samarbetsprojekt mellan svenska och palestinska unga kvinnliga poeter som ska påbörjas under hösten. Vi har haft kontakt med varandra via mail inför deras resa och jag har hjälpt dem med tips och lite idéer.

Vi åkte tidigt på förmiddagen för att hinna med att träffa Nasrin som arbetar på TIPH (Temporary Internaitonal Precens in Hebron), besöka ett palestinskt/franskt kulturcenter för ett eventuellt samarbete inför en kulturafton med uppläsningar av palestinska och svenska poeter och att ta en tur i Gamla Stan innan vi åkte till fabriken.

På väg till Hebron såg vi alla bosättningarna som växer och blir större och större, de ligger som ett bälte hela vägen från Jerusalem till Hebron och ger inget utrymmer för de palestinska byarna att växa eller expandera. Från Hebron kom ett tiotal stora militärfordon och jag tror att en del av alla de över 100 arresterade palestinierna som militären tagit under natten satt i dessa fordon på väg till någon interneringsplats.

Bosättningarna längs vägen från Jerusalem till Hebron byggs ständigt ut

Efter det terrordåd som hände i Eilat, som ingen vet om det var palestinier som utförde det, har arresteringar skett över hela Västbanken och i Jerusalem och Gaza har som vanligt utsatts för bombningar. Palestinier i Gaza skjuter som svar raketer mot södra Israel. Nu har förhandlingar om eldupphör inletts och jag hoppas att det leder till någon slags överenskommelse. Alla dessa civila som lider och dör känns förskräckligt.

Jag gick inte med på rundturen i Hebrons Gamla stad utan åkte ensam till fabriken och där dånande de gamla maskinerna och verksamheten var i full gång. Den gamle mannen som startade fabriken satt i en fåtölj och följde allt som händer, men är idag för trött för att göra något arbete, nu sköter sonen ruljansen. Sist jag var på besök var han fortfarande en piggelin men har nu åldrats rejält. Men han ville gärna prata, så vi hade en liten pratstund om ditt och datt medan sonen plockade ihop alla Kofior som jag ska se till att få hem till Sverige till försäljning.

Yvonne Fredriksson

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.