Foto: Margareta Sjöberg

Här på västbanken är det lugnt, lugnt, lugnt – på ytan. Alla pratar om vad som ska hända 20 september. Spänningen är stor, igår när vi var på möte sa Amjad att det finns en tideräkning, ”före 20 september och efter 20 september”. Rykten florerar och alla VET att bosättarna har utbildats och utrustats med bland annat tårgasgranater och hundar.

Yvonne och jag påminner oss om hur det var när vi för många år sedan hade möte med en bosättare från Shilo (nära Sinjil på Nablusvägen) som satt i Knesset. Han sa – ”att om det utropades en palestinsk stat, så hade de vapen – mycket vapen, långt mer än vad den israeliska staten kände till och de tänkte inte tveka att använda dem”. Vad som är sant i dag är i alla fall att bosättarna söder om Nablus kastat sten på palestinska bilar.

I kväll, torsdag 15 september ska vi delta i stora festligheter i allaktivitetscentret i Askar camp, Nablus. Alla barn ska visa upp sig och de aktiviteter de deltar i. När jag var där i förrgår såg jag hur de förberedde sig, akrobatik, dabkedans, teater m.m. och jag ska hålla tal, -gulp.

Något nytt som jag blev mycket glad för att se i tisdags, var att de börjat med sport, på barnens begäran. Förra året hade de ett Maratonlopp runt lägret och detta blev den tändande gnistan. Pojkarna spelade fotboll redan tidigare, men nu kom flickorna och krävde att också få spela fotboll. Amjad var i Frankrike med dansgruppen och tiggde där ihop 20 fotbollar, barnens föräldrar gav bidrag till västar och så var det i full gång. Saleh, en av de unga volontärerna fick
ansvar för sport och satte igång med strukturerad fotbollsträning. I den enkät vi företog i somras var det klart uttryckt att detta var något barnen ville ha mer av.När jag var där såg jag ett fotbollslag med flickor i 12 års åldern som tränade på den intilliggande skolgården. Jätteenergiska och engagerade. Flickorna har blivit så duktiga att fyra av dem är med i det ”Palestinska landslaget” som består av flickor från hela Västbanken. Så roligt att se.

Men efter festligheterna i kväll får vi, Yvonne, Anna D och jag raska på hem till östra Jerusalem så att Tahas bil inte blir stenad.

Margareta Sjöberg