För ett par månader sedan läste jag i Göteborgsposten en debattartikel av Jan Björklund och vår EU-minister Birgitta Ohlsson. Artikeln, som var rubricerad Därför bör EU inte erkänna Palestina, har fått större betydelse för svensk utrikespolitik än jag då kunde befara. Folkpartisternas uppfattning blev nämligen den som ledde till att Sverige häromdagen röstade nej till palestinskt medlemsskap i FN:s organ för utbilding, vetenskap och kultur. Sverige
hamnade därmed på samma linje som bl.a. Israel och USA. Endast 14 av 173 närvarande
länder röstade nej. Flera europeiska länder däribland Norge, Frankrike och Spanien stödde
den palestinska ansökan.

Jan Björklund hävdade i en kommentar efter omröstningen att de fyra alliansledarna varit
överens och beslutat om att Sverige skulle rösta nej. Centerns Annie Lööf tycks därmed gått emot centerstämman, som uttalat sig för en palestinsk stat, vilket HN i en insiktsfull ledare för ett tag sedan (20/9) gav uttryck för. Att kristdemokraternas Göran Hägglund, går på Israels linje kan inte förvåna någon. Reinfeldt tycks ha lyssnat mer på Björklund än sin egen Carl Bildt, som ju för inte så länge sedan upphöjde palestinernas representant i Sverige till ambassadör (icke utan protester från Folkpartiet).

Birgitta Ohlsson den andra undertecknaren av GP-artikeln var den som ledde den svenska
UNESCO-delegationen. Ohlsson är verksam i Samfundet Sverige-Israel, en proisraelisk
lobbyorganisation som i alla sammanhang försvarar Israel t.o.m. när det gäller brotten mot
internationell rätt. Det kan gälla den olagliga muren som Israel byggt på palestinskt område, den israeliska bosättningspolitiken, som innebär att man i strid mot Genèvekonventionen flyttat en halv miljon israeler till palestinskt område eller blockaden av Gaza.

Israels regering jublar naturligtvis över Sveriges nej, de har inte många vänner kvar bland
världens länder efter åratal av trots mot konventioner, FN-resolutioner och domstolsutslag. Men i andra delar av världen tappar Sverige nu det goda rykte man genom åren skaffat sig då man stått upp för mänskliga rättigheter och demokrati.

Det är stor skam att de mest proisraeliska politikerna ska få diktera svensk mellanösternpolitik. Samtidigt är det naturligtvis mycket glädjande att Palestina nu är
fullvärdig medlem i UNESCO och att en överväldigande majoritet av världens länder är på
väg att stödja Palestinas rättmätiga krav på att få bli FN:s 194 medlemsstat.

Christer Sandberg
Varberg