För 65 år sedan var Palestina ett arabiskt område under brittiskt mandat. Sionisterna hade kommit från Europa och USA för att kolonisera landet, trots ett massivt motstånd från landets arabiska befolkning. Hur kunde en minoritet kolonisatörer grunda ett land i Palestina mot befolkningens vilja? PGS startar nu Nakba-bloggen för att beskriva händelserna kring Israels tillkomst från mars 1948 till det att Israel utropades i mitten av maj 1948 och även det som hände därefter. 

Nakba-bloggen har fått sitt namn av al-Nakba (”katastrofen”), som är den arabiska benämningen på fördrivningen av 750 000 palestinier i samband med avvecklingen av det brittiska mandatet över Palestina och staten Israels tillkomst. Händelserna 1948 utgör fortfarande ett öppet sår. Den nuvarande konflikten kommer inte att få en varaktig lösning förrän den palestinska flyktingfrågan får sin lösning. 

I november 1947 hade FN:s generalförsamling rekommenderat delning av det brittiska mandatet Palestina i en judisk stat och en arabisk stat.  Delningsplanen har ansetts djupt orättvis av många, bland annat därför att sionisterna, som endast utgjorde ca en tredjedel av befolkningen, skulle få över hälften av landet. 

En annan fråga var om delningsplanen var praktiskt genomförbar. Även i de områden som skulle tillfalla en judisk stat, var befolkningsmajoriteten arabisk. Hur skulle en judisk stat kunna bildas på dessa områden? Vad hade man tänkt skulle hända med araberna? 

Redan tidigt hade kolonisatörerna diskuterat olika sätt att göra sig av med den oönskade arabiska befolkningen. År 1897 gavs en pamflett ut av grundaren till den socialistiska sionismen Nahman Syrkin, där han skrev att Palestina ”måste utrymmas för judarna”. År 1905 förklarade Israel Zangwill, en brittisk författare som stod sionismens grundare Teodor Herzl nära, att judar måste driva ut araberna eller ”tampas med problemet med en stor främmande befolkning”. Ett senare exempel är när David Ben-Gurion, sedermera Israels första premiärminister, i ett tal i december 1947 anförde att det fanns för många araber i de områden, som skulle utgöra en judisk stat. 

Diskussioner om etnisk resning var således inget nytt. Det som var nytt är att det sionistiska ledarskapet tidigt år 1948 ville gå från ord till handling. Tanken var att en någorlunda etniskt ren judisk stat skulle utropas i Palestina redan efter att det brittiska mandatet avvecklats i mitten av maj 1948. Det var således dags att skrida till verket. Det var dags att färdigställa och genomföra Yehoshuaplanen, mer känd som Plan Dalet.

Henrik Carlborg, ledamot av förbundsstyrelsen