Idag för 65 år sedan, den 14 maj 1948, upphörde det brittiska mandatet över Palestina. En judisk stat, som fick namnet Israel, utropades. Nästan omedelbart ingrep de arabiska grannstaterna och bl.a. Irak. Det var inte särskilt överraskande. Den humanitära katastrofsituation, som nu uppstått i Palestina, gjorde det närmast omöjligt att låta bli. 

Trots det ingrep araberna ganska motvilligt. Det bör också påpekas att, med undantag av Egypten, så gick aldrig arabiska styrkor över gränsen till israeliskt territorium. Att det över huvud taget blev strider, beror på att de israeliska styrkorna gick över gränsen till arabiskt territorium i syfte att expandera israeliskt territorium långt utöver vad FN:s delningsplan givit Israel. 

Kriget gick inte så bra för araberna, överlag. Israelerna var överlägsna, även numerärt. Dessutom hade Jordanien under flera år haft hemliga förbindelser med sionisterna. Jordaniens armé, Arablegionen, hade därför aldrig några planer på att verkligen angripa Israel, utan koncentrerade sig på att ockupera Västbanken och östra Jerusalem – även det i strid med FN:s delningsplan. Även om Arablegionen aldrig anföll Israel, så var det mycket tack vare Arablegionens hårdnackade motstånd som Israel inte lyckades ockupera ännu större delar av Västbanken och Jerusalem, än vad de faktiskt tog.

Henrik Carlborg, ledamot av PGS förbundsstyrelse